Fotoprojekt

Jag har fått flera paket idag, men Lill‑polarn hade förstås redan siktat in sig på ett särskilt – det från Vattumannen. Han misstänkte att det kunde vara tarotleken jag beställde i somras någon gång. Nu skulle han äntligen kunna kolla i korten hur långt Wumba Wu hade hunnit på sin resa, och – viktigast av allt – om han hade öppnat nummer 15 i förtid!

När jag kom hem satt Lill‑polarn djupt koncentrerad vid bordet. Blicken var bekymrad. Det första kortet var på en varulv – och det tredje på en vampyr! 😱 Vad hade egentligen hänt på vägen hem till Afrika? Han var säker på att han kontrollerat att kartongen var hel, så inget konstigt kunde smyga sig in under färden. Tänk om Wumba Wu nu förvandlats till en liten fladdermus som ylade hejvilt när han såg månen?

– Men Lill‑polarn! sa jag. Inte har Wumba Wu blivit en fladdermus! Korten betyder något helt annat. Varulven symboliserar förändring och vampyren står för illusionen, den som verkar kall men tänker klart. Resten av korten var ju jättepositiva!

Jag skulle snarare tippa på att byns magiker får se upp nu när Wumba Wu kommer hem. För Wumba Wu är minsann ingen illusion – han har ett stort, varmt hjärta i sin lilla kropp, medan magikerns hjärta är kallt som sten.

Då var det dags för Wumba Wu att åka hem till Afrika och förbereda Lill‑polarn och Esmeraldas ankomst. Det har varit lite dämpat här idag. Wumba Wu fick se några snöflingor innan han reste, och han anser sig nu vara väldigt mäktig efter vistelsen hos Lill‑polarn. Det är ju inte vem som helst som fått promenera på en magisk sjö!

Han packade noggrant ner bullrecepten och ska sätta hela byn i arbete så fort han kommer hem, så det finns ett rejält lager redo tills Lill‑polarn anländer. Lill‑polarn själv lade i paket 15 den stora prisman och har sedan trampat runt här hemma, orolig över att paketet kanske kommer på villovägar eller hanteras ovarsamt.

– Det är ingen fara, Lill‑polarn! sa jag. Du har ju skrivit “Hanteras extremt varsamt” överallt.

Men förstås – innan avskedet hann både Lill‑polarn och Wumba Wu förbrylla våra nya grannar. Så fort byggarna reste en vägg, och vände ryggen till, var de där och puttade. När arbetarna sedan skulle fortsätta stod väggen plötsligt snett! Till slut började de fundera på om huset hamnat på sank mark.

Jag fick smugglat in de små vandalerna innan gubbarna hann upptäcka dem. Nu har Wumba Wu fått en kram av alla, och jag ska ner till posten och skicka ett turbo express till Afrika.