... dina symboler här ...

Magisk sjö

Magisk sjö

När jag kom hem idag doftade det nybryggt kaffe och vardagsrummet var skinande städat. Lill-polarn och Wumba Wu stod vid diskmaskinen och fyllde på den – något som direkt fick mig att ana ugglor i mossen. Jag kastade en snabb blick runt i huset, men allt såg faktiskt ut precis som det brukade.

Det visade sig att Micael hade hjälpt dem att ta ner det tredje paketet – som innehöll ett pussel. Jag hann precis rädda Lill-polarns ena nalle ur diskmaskinen innan jag tänkte sätta mig med kaffet. Då frågade Wumba Wu med sina stora ögon om han kunde få gå på den “magiska sjön”.

Trött efter jobbet tog det ett ögonblick innan jag förstod att han menade dammen. Jag var lite tveksam först, men Wumba Wu såg så bedjande ut att jag inte kunde säga nej. Han ville dessutom att jag skulle ta mängder av bilder, så att han kunde visa medicinmannen i byn att han faktiskt var mäktigare – för han kunde ju gå på en sjö!

Det hade redan börjat mörkna, så vi tände en marshall och gick bort till dammen. Lill-polarn hann inte mer än kliva ut på isen förrän det sa pang! – och han låg raklång.

“Skynda dig att ta kort innan Lill-polarn kommer upp! Wow power!” skrattade Wumba Wu, och jag kunde inte låta bli att le.

Bara stjärnan som skall upp.

Julstad

När jag kom hem igår hade Lill-polarn och Wumba Wu skött sig alldeles utmärkt. Så vi började smått med att bygga upp julstaden. Men som vanligt, när två starka viljor möts, gick det inte helt smidigt – julstaden blev långt ifrån klar. De var dock fast beslutna att fortsätta idag medan jag var på jobbet.

Lill-polarn tyckte att grottan absolut skulle stå i mitten av staden, medan Wumba Wu bestämt hävdade att granen skulle stå där. Jag vet inte hur många gånger de flyttade runt husen innan de till slut verkade nöjda. När det äntligen lugnade sig var det dags för granarna, små tomtarna och barnen på kälkar – och då startade nästa diskussion.

Lill-polarn ville ha alla små rådjur inne i grottan, men Wumba Wu tyckte bestämt att de skulle stå runt granen.

När jag sedan kom hem kände jag en viss tvekan att gå in. Hade de rivit ner hela huset? Öppnat alla paket? Fullständigt gått bärsärkagång? Jag bet ihop och gick in – men det enda jag hörde var ett nöjt “brum brum” från Lill-polarn med sitt flygplan och Wumba Wu som andaktsfullt satte upp stjärnan i granen.

– Wow, vad duktiga ni har varit!