... dina symboler här ...

Är vi inte på en spa anläggning?

tvål

Lill-polarn ville mest bada skumbad idag, och jag vet inte hur många tvålflaskor han hann tömma innan jag upptäckte honom. Han gick mest runt och knorrade över att han hade ont i benen och rumpan efter ridturen igår.

Jag sa åt honom att vänta tills jag kört klart maskinen och tvättat väggarna. Det är den där halvjobbiga dagen idag, när allt ska göras på en gång, och jag vill helst ha lite uppsikt när Lill-polarn badar. Han har nämligen inte alltid full koll på var han badar – allt är ju inte pooler, även om han tycker det.

När jag gick där och städade kände jag plötsligt en stark tvållukt. Jag är annars ganska härdad när det gäller dofter – det krävs en hel del rengöringsmedel för att jag ska reagera. Men den här gången var det omöjligt att missa.

Lill-polarn hade hittat hela mitt förråd av tvålflaskor och hällt ut alltihop i handfatet för att kunna bada skumbad! Han bara älskar äppeltvålen och satt där nöjd som en prins, alldeles uppmjukad och “porös”, som han själv uttryckte det.

Jag fick säga till honom på skarpen att man inte ska bada så ofta – och absolut inte med så mycket tvål! Han tittade bara på mig, helt förnärmad, och frågade vad han annars skulle göra på en spa-anläggning?

Åh, om det ändå var på ett spa jag jobbade, och inte på en fabrik… då hade jag kanske förstått honom bättre! 🫧

Skräckupplevelse!

Hjälp! vad högt!

Idag kom Monica upp, och vi skulle gå igenom hästarna. Lill-polarn har tjatat varje dag sedan mysstunden i stallet med Bellman, så jag tänkte att nu fick det bli av.

Det skulle ryktas och fixas i boxarna innan vi kunde ge oss ut, och Lill-polarn for runt som en virvelvind och lekte bandit. Monica och jag är ju vana att jobba i rutin, så stackars Lill-polarn var nära att bli utskyfflad två gånger – rakt ut i gödselhögen – eftersom han ständigt stod i vägen.

När han väl fick syn på Bellman på nära håll bleknade modet något. Han började genast muttra om att han hade ont i stortån och att “bara nötter rider utan hjälm”. Dessutom, menade han, med tanke på finanskrisen vore det klokare att “besöka banken när ekonomin vänt”.

Men Monica hade som tur var tänkt på allt, och räckte fram en liten kruka till Lill-polarn. Så var det bara att rida iväg!

Jag har nog aldrig sett honom så rädd förut – all kaxighet var som bortblåst där han klamrade sig fast vid sadelhornet. Till slut fick vi vända tillbaka; Lill-polarn var så skakig att han nästan rann av sadeln.

Fast, som han själv senare sa: ”Hade jag bara haft Zorros häst och kunnat spanska, då hade de anlitat mig istället för Antonio Banderas!”
Men nu satt han ju på en irländsk Tinker – och det, tydligen, är en helt annan femma!