Dagens bild är från Delsjön. Det var härligt att hinna ta en längre promenad med Shakira idag, det var visserligen ganska kallt men solen sken. Jag hade så bråttom att komma iväg idag, att jag glömde både mössan och vantarna. När vi stannade till vid sjön så sprack isen av värmen från solen, det lät ganska mycket så vi blev ståendes en bra stund och bara tittade på sprickorna som dök upp. Såg hel mysko ut när sprickorna bara dök upp med ett knakande.
När jag kom hem i dag hämtade jag bara Shakira och åkte direkt till Delsjön. Jag ville så gärna se Lill-Polarns min när han fick se trägången! Det mörknar ju så fort nu, så jag hade bara en timme på mig innan skymningen. Och jag vill helst inte stå mitt i ingenmansland när mörkret faller.
Som jag misstänkte blev Lill-Polarn alldeles till sig – precis som Shakira. De började genast springa fram och tillbaka som små tokar. Eller rättare sagt: Lill-Polarn sprang, medan Shakira övergick till sitt bekväma lunkande tempo så att han skulle kunna hänga med.
Men halvvägs ut på trägången fick jag till slut ta upp Lill-Polarn och sätta honom på axeln. Han hade totalt rasat ihop i en liten hög. Han tycker själv att han har en elitgymnasts kondition – men den ville tydligen inte riktigt visa sig i dag, efter allt “hårt arbete” han haft på sistone.
Hmm … just det! Gissa vem jag fann sovandes först i bastun, sedan i samlingsrummet och till sist i kulverten?
