När jag kom hem i dag satt Lill-polarn vid kanten ner mot hagen och tittade på när gubbarna fällde träd. Det har inte tagit många dagar, och nu är det nästan kalhygge nedanför hagen.

Visserligen är det lite småtrevligt att se ljus i fönster på kvällen, men det känns ändå märkligt att vi snart ska ha en granne som faktiskt kan se oss!

Lill-polarn hade tagit med sig bullar ut och satt som trollbunden av den stora kranen som gubbarna använde för att såga ner träden.

– Kolla, Pepper! Nu åker den tjocka gubben upp i luften! Tror du den håller? Undra om de ska göra ett jordgubbsland? Pepper, du måste skicka ett kort om du ser jordgubbar!

Efter en stund hörde jag honom mumla för sig själv:
– Hmm… kanske bättre att vänta lite med Afrika-resan ändå.

Han satt där länge, men till slut började det både hagla och regna om vartannat, så han och Pepper kom inrusande med andan i halsen. Jag bäddade ner dem i soffan med en filt och lite varm choklad.

Men lugnet varade inte länge – plötsligt hördes ett ilvrål som fick rutorna att skallra:

– Neeeej! Jag har glömt en bulle ute! Jag måste ut!!

Sekunder senare kom ett uppgivet jämmer:
– Åhneeej… det är bara slafs kvar!