... dina symboler här ...

Hoppas jag inte håller på att bli sjuk

I dag har jag gått och små frusit på jobbet och känt mig väldigt trött, hade även lite huvudvärk. Trodde jag skulle till tandläkaren men det var inte förrän nästa onsdag, så hela dagen har känns lite bakvänd. Monica och jag skulle ta en längre barbacka tur och jag funderade först på att ringa och avboka, men oftast brukar det bli mysiga ridturer när man är så seg.

Jag tog Beethoven idag som gärna knatar på och oftast behöver dämpas lite, med andra ord jag valde hästen man bara åker med på. Som jag misstänkte, det blev en kanon mysig ridtur där både jag och Monica i princip var lika flummiga och bara satt och flabbade åt allt. Lite synd bara att jag har så dålig balans att jag inte kan trava så långt eller galoppera. Får ta och fixa mig en ny barbacka gjord.

Vi mötte två små tjejer som hade en liten mini shettis på släp och när vi skulle släppa förbi dem menade den ena tjejen att shettisen skulle bli super sur? varav hon  blev mer och mer hysterisk på sin häst och gapade och skänklade som en tok! Oftast hinner inte hästarna stressa upp sig om man bara rider på, så jag tyckte det var bättre att Monica och jag stannade så de bara kunde fortsätta utan att stressa. Förstår mig inte på den tjejen, hästarna var ju duktiga och de lilla de tvekade när mina kolosser kom tyder ju på att de hade riktigt stabila hästar, varför det här järnvägars gapande och sparkande på dem.

Vad i all sin dar trodde hon den lille shettisen skulle göra?  Nää! Skall ta och gå igenom mina trädgårds böcker som gubben köpte på rea.

Fiskar

Fiskar

När jag kom hem idag möttes jag av en strålande stolt Lill-polare. Han hade suttit och metat vid dammen hela dagen och – efter nästan sju timmar – hade det äntligen gett resultat! Han hade lyckats fånga en väldigt sällsynt Rainbow-Porclain-fisk. Alldeles själv! Lill-polarn var så ivrig att han nästan studsade runt som en liten gummiboll.

Medan han rusade iväg för att hämta sin fångst passade jag på att fråga Micael vad som egentligen hänt. Micael skrattade och berättade att Lill-polarn somnat flera gånger vid dammen och varje gång vaknat till med ett ryck, övertygad om att han fått napp. Varje gång blev han lika besviken när linan var tom – tills han till slut fick en snilleblixt och satte dit mormors gamla porslinsfisk på kroken.

När Lill-polarn kom tillbaka höll han upp sin “fångst” med stolt min och berättade hur han kämpat tappert mot den extremt sprattlande fisken – samtidigt som han fäktades mot en hel svärm trollsländor. Men kampen var vunnen, och middagen, menade han, var nu fixad.

– Ska vi verkligen äta den fina fisken? Den verkar något hård, sa jag.
– Vi firar med pizza, så kan du ha fisken som prydnad! föreslog jag.
– Wow! Pizza! Då kan jag fiska igen i morgon! svarade han lyckligt.