... dina symboler här ...

Bonus – Högen Slottet

Bonus-Slottet Högen har väl sin charm på sitt lite ruffiga sätt. Införskaffades av Jingwall/Sjögren 1998. Då fanns här en stor ladugård som brann ner 1999. Sedan har Slottet ändrat färg från smutsvit till smutsgul, skulle varit herrgårdsgul men något hände!? Oj! Jaha! Skulle man måla två gånger för att få upp hållbarhet och glans!

Insidan är väl så gott som intakt med anor från 1850, syns väldigt väl på den lilla toa/bad/tvätt inredning där det gäller att sitta still på holken om man inte vill välta och få en inomhus fontän. Hmm! Tål att tänka på! Kan vara ganska snyggt! Enligt skrönor skall en liten figur springa runt och terrorisera de inneboende varav gården är mycket svårsåld. Han visar sig ofta där det finns bullar.

De flesta rummen har kvar sina original tapet men matsalen, numera datarummet har fått ny tapet efter branden. Köket har också genomgått en omfattad renovering 2006 då rör och köksskåp fick den imponerande höjden 90 cm istället för 58 cm. Men även här är varsamt renoverat med original vedspis från Husqvarna vapenfabrik nr 0226 i fungerande skick.

Även slottets alla skorstenar har renoverats då de svajade med vinden och varav en krympts ner med ålder. Vintertid drivs huvudsakligen värmen av öppna spisen och vedspisen då de mer moderna elementen får spatt och äter proppar.

Slotts trädgården är i sin linda och har förändrats drastiskt genom åren. Där ladugården har stått finns numera kryddspiral, växthus, och en damm som är under uppbyggnad. Det finns också en drivbänk med anor från 1850, tegelstenen kommer från den äldsta delen av ladugården.

Trädgården är i ständig förändring och man upplever att allt är på gång, att trädgårdsmästarinnan inte riktigt har bestämt sig och trädgården då planerats efter humör. Detta ser man tydliga spår av att det hänger kättingar på väggen och att man bör se upp så man inte trampar på den gamla harven som ligger och lurar på besökarna.

Slottet består även av ett lösdrifts-stall med innergård och tillhörande före detta gammalt soldattorp som numera innehas av den äldsta sonen, årsmodell 1989. Tyvärr är det stängt för allmänheten på grund av vresig inneboende med konstiga arbetstider. Även där finns en fungerande vedspis. Det huset har renoverats kraftigt 2005 då det fick ett stort badrum och tvättstuga.

Även en altan har tillkommit på byggnaden. På övervåningen finns även en väl bevarad pigkammare. Enligt gamla skrönor sägs att en dräng har hängt sig i en balk på vinden. Finner detta väldigt osannolikt såvida inte drängen var dvärg. Obs finns bara gamla bilder, kan vara i kraftigt renoverings behov igen!

Det sista och mest åtgångna huset är under omfattande renovering då väggar rivits och bytts. Enligt skrönor har detta varit kokhus och brygghus. Under perioden som brygghus såg de invånarna i bygden med allehanda starkdrycker och många sågs ragla runt som kan hänföras härifrån.

Det sägs även ha funnits en handelsbod, förrådsbyggnad och ett litet frukt hus där de kokade frukt och eventuellt kokades även annat. Byggnaden då den är färdig skall falla i yngsta sonens (årsmodell 1991) ägo med uteplats och trädgård.

Regnskydd

Regnskydd

Det har regnat hela dagen, en sån där envis väta som liksom hänger i luften. Lill-polarn gick runt redan på morgonen och funderade högt över hur han skulle kunna vara ute trots regnet. Han älskar ju att sitta vid dammen en stund varje dag – det är garanterat där han kläcker alla sina påhitt!

Jag hade inte byggt något regnskydd där än, och fick nu höra att det var ett grovfel i planeringen. Enligt Lill-polarn var jag en “riktig dammamatör” som inte tänkt på väderförhållandena.

Efter en stund kom han på en “smart idé” och bad mig lägga ut det gamla kvarnhjulet vid dammen. Själv kom han utbärandes på ett paraply han hittat i hallen, med bestämda steg.

Pepper, som förstås älskar att vara ute med Lill-polarn, kom rusandes och var genast med i projektet. Lill-polarn fällde ut paraplyet, tryckte ner det i mitten av kvarnhjulet och dirigerade ivrigt:
– Pepper, du får dra ner tyget på den sidan!

Jag stod i dörren och försökte hålla mig för skratt. Det såg faktiskt riktigt fiffigt ut – som ett litet cafébord med tak. Lill-polarn såg mäkta nöjd ut med sitt verk och rusade sedan in för att hämta kaffe och en hög muffins.

När han gick förbi mig i dörren kastade han en stolt blick ut mot dammen och sa med självsäker röst:
– Så gör en som är smart!