... dina symboler här ...

Kanske skulle laga båten!

av

Wow! Den här båten sjönk inte!

Idag ville Lill-polarn stanna hemma för att titta på när snickaren satte upp stålskenorna i Micaels blivande badrum. Han påstod att han hade “massor av viktiga grejer” på gång och hade minsann ingen lust att “klampa runt på någon gammal led”. Jag var såpass sugen på en rejäl promenad att jag valde att lita på att han skulle uppföra sig.

När jag kom hem hade snickaren åkt iväg en sväng, och huset var tyst. Jag gick runt och ropade på Lill-polarn, men inget svar. Till sist fick jag syn på honom uppe vid dammens övre del, som nu nästan är fylld efter allt regnande. Där stod han, helt försjunken, och tittade på något som guppade i vattnet.

Pappas gamla radiostyrda båt!

Först blev jag vansinnig – den där båten fick man ju knappt röra när jag var liten! Men sen kunde jag inte låta bli att bli lika fascinerad som Lill-polarn över hur fint den flöt, trots alla år på vinden.

Just när vi stod där och beundrade den dök snickaren upp igen.
– Det var ett himla tjat att jag skulle ta ner den där båten! sa han. Du hade visst glömt ta ut den när du hade lite bråttom i morse.
– Jaså! sa han det, svarade jag och sneglade mot dammen.

I ögonvrån såg jag hur Lill-polarn snabbt smet in, troligtvis med dåligt samvete. Men om jag ska vara ärlig hade jag själv aldrig vågat sätta den gamla båten i vattnet.

Nu funderar jag faktiskt på att ta ner den till Tore för att se om jag kan byta motor. Allt annat verkar fungera – enda problemet är att fjärrkontrollen är spårlöst borta.

Hyssnaleden

av

I morse kände jag mig så rastlös och satte mig och tittade i en bok om vandringsleder. Läste lite om Hyssnaleden och tänkte att den blir nog kanon att ta en sväng på. Jag parkerade vid Hyssnas gamla kyrka precis vid stenbron, älskar sådana broar. Där mötte jag en herre som förmodligen skulle kolla till Hembygdsmuseet? Han gav mig en broschyr om Hyssnaleden och poängterade också att där fans en karta med alla sevärdheter och att allt var ordentligt markerat. Himla gulligt av honom, han berättade att leden var 4 mil och pekade ut vilket håll jag skulle börja gå åt. Jag kände väl inte riktigt för 4 mil och berättade för honom vad jag ville se i fösta hand. Så det blev till att börja gå åt andra
hållet.

Jag gick upp på berget så jag kunde se över Surtans dalgång. Det jag gillade allra mest med den här leden var att den var extremt välskyltad och ordentligt markerad. Jag går ju ganska ofta vilse och har svårt att hålla koll på vilket håll jag kommer ifrån, så den här leden var rena drömmen för mig och jag kommer definitivt gå här fler gånger. Nu gick jag bara småbitar med vill absolut gå hela leden. Det var också något som herren tipsade om, att jag kan parkera vid olika ställen och på så sätt dela upp hela slingan. All information men bra vägbeskrivningar fans i broschyren som jag fick.

Enda minuset var att man måste gå igenom en kohage, men de låg och tryckte i andra ändan så det var lugnt. Både Shakira och jag njöt för fullt av promenaden och det såg så härligt ut när Shakira satte fart bland träden, det här var precis vad vi båda behövde. När vi kom fram till   kvarnen luktade det bullar och jag kände att jag började bli hungrig. Jag kommer att ta hit gubben någon dag så vi kan sätta oss och äta i lugn och ro, här var verkligen fint.