Lill-polarn väckte mig i dag och hade så himla bråttom upp till stallet. Han älskar att ropa in hästarna, men har märkt att Bellman har en inbyggd klocka i magen och oftast redan står uppe i stallet när det är dags. Nu ville han vara försigkommen och gå upp tidigt i ottan. Jag försökte säga till honom att hästarna nog fortfarande låg och sov i sina boxar, men det bet inte alls.
När vi gick upp mot stallet rusade Lill-polarn plötsligt i väg mot den gamla köksträdgården och bort mot den stora skorstenen. Hujedamej, han var värre än en vessla där han for fram! Jag ser hur han klättrar upp och kikar fram vid skorstenen – och så börjar han ropa. Tur att Bellman alltid är så hungrig att alla läten låter som att det vankas mat.
Vete tusan hur hästarna kunde höra Lill-polarens lilla röst, men upp kom de i full fräs från hagen. Lill-polarn hoppade runt av förtjusning på spiskanten och kände sig väldigt nöjd med sin idé. Jag skulle precis ropa åt honom att stå still när en trasig tegelsten lossnade – och Lill-polarn ramlade ner tillsammans med den.
Som tur var slog han sig inte, och han var så lycklig över att hästarna faktiskt kom på hans rop att han bara rusade vidare in i stallet och skulle fodra, dammig, skrubbad och sprudlande stolt över sin morgoninsats.
