... dina symboler här ...

1 Objekt 365 Dagar

I Objekt 365 Dagar

Wow! Vilket liv det var på den andra städerskan i morse. Hon tittade på mig med stora ögon och undrade om jag hade sett hur det såg ut i skrubben. Jag kände bara att jag var alldeles för trött för att orka deala med henne, men nyfikenheten tog överhanden.

När jag tittade in fick jag mig en smärre chock. Lill-polarn hade verkligen bekämpat sina “monster” – det syntes tydligt. Han hade hoppat, stampat och dragit omkring på allt som gick att rubba. Nu fattade jag varför han somnade så fort igår!

Jag fick försöka spela lite dum och stämma in i klagosången. Under tiden kikade Lill-polarn fram under min fleecejacka, sprickfärdig av stolthet. Han viskade:
“Visst var jag duktig!?”

Jag hade med mig en gammal minikamera som min storebror hade när han var liten, och jag gav den till Lill-polarn – inte för att han egentligen förtjänade det, utan mest för att jag skulle få en stunds lugn och ro.

Men oj, vilken lycka! Lill-polarn strålade och tyckte plötsligt att han var jättestor. Nu skulle han minsann också vara med i “1 Objekt – 365 Dagar”! Jag hann knappt börja förklara hur kameran fungerade innan han var borta som ett skott.

När jag gick ut i korridoren såg jag något konstigt i fönstret. En massa öronproppar låg utspridda, och min första tanke var: “Jänspikar! Slapp-gubbar som dräller skräp överallt!” Men så kom Lill-polarn, helt fokuserad. Han hade hittat sitt första fotoobjekt:
‘Backtussen som låg ner!’

Han stod blick stilla, koncentrerad och stolt med sin lilla kamera. Jag har nog aldrig sett Lill-polarn så tyst och sammanbiten. Det här projektet kanske kommer fungera riktigt bra – till och med i ett helt år!

Så här blev det!

I går  när jag påbörjade städa ur Tobias rum, så skulle jag senare hjälpa Rosas lillebror med att flytta. Jag ville inte ditt och lukta svett, även att vi bara skulle springa med kartonger. Vi har just nu gäster i huset och varmvattnet var total slut, det var svin kallt. Kände redan där hur irritationen började växa, så jag fråga Tobias om jag inte kunde gå upp till honom och duscha, med tanke på att vi röjde upp skräpet i hans gamla rum så såg han lite stressad ut när jag nu gnällig och eländig skulle upp till honom.

Det är Tobias hus och han måste ju få om han nu tycker det är så trivsamt att sitta bland matrester och dylikt. Men till min glädje så håller han det vad jag tycker acceptabelt snyggt.  Däremot höll jag på att få hjärnsläpp när jag såg att kartongerna som gubben skulle slänga bara hade flyttat sig 10 meter ut i hallen. Vi skall bara inte gå in på hur syrak jag blev. Tobias försöker verkligen att hålla rent och då är gubben där och kör ”tar det sedan”.

Gubben fick en utskällning så taket lyfte i morse och när jag kom hem från att hjälp till att städa ur hos Rosas lillebror, så var varenda kartong borta, även hos Tobias. Och de var i lastade i lastbilen och inte i ladan där det annars brukar hamna. Självklart skall ungarnas renovering prioriteras, men nu är jag så trött på att sitta blixts stilla på dass för att toa holken inte skall välta. Jag är så morgontrött och att behöva starta med att tänka på det tar musten ur mig. Vad tusan! jag vet att annat måste tas först! men hallå! ett par skruvar? jag tror inte att de kommer att ruinera oss fullständigt? jag behöver ju inte ha dem i guld.

Hallen

Men nu är här fint och undanplockat. Helt otroligt att man kan se att jag har en hall, det är ju inget litet hus vi har och varför skall det vara så svårt att få gubben att fatta utan att man skall behöva bli pisse sur. Hädan efter kommer jag att slänga allt som inte ligger där det skall. Renoveringen kommer även att på börjas här inne. Vi kan ju tapetsera en kärring onsdag, hela tapeter gör ju jätte mycket.