Polisen hade hittat Elvys stulna bil, och hon ringde för att fråga om hon kunde få tvätta den här uppe hos mig. Det visade sig att någon lodare hade bott i den i ett par veckor – insidan såg helt bedrövlig ut. Men det passade rätt bra för Elvy, för det var ju hennes kärringonsdag, och då fick hon själv välja vad hon ville ägna sig åt.
Lill-polarn var förstås på hugget och ville hjälpa till. Vi satte honom på att tvätta alla lampor och pilla ut skräp ur däckmönstret. Det kändes som ett lagom stort projekt – tillräckligt för att hålla honom sysselsatt så vi hade koll på vad han gjorde.
Under tiden hjälpte Micael Elvy med det trasiga plasthöljet vid ratten. De stod båda två djupt koncentrerade och märkte inte alls att Lill-polarn hade klättrat upp på bilrutan för att “komma åt bättre”.
När Elvy frågade Micael om han hade fått dit höljet ordentligt, råkade han komma åt vindrutetorkarna. Plötsligt såg han Lill-polarns förskräckta ansikte framför näsan! Han blev så stressad att det tog en stund innan han fick stängt av dem igen.
Elvy försökte hålla sig för skratt men kunde inte riktigt, och mellan fnissen frågade hon:
– Jaha Lill-polarn, och vad var det för lampa du tvättade egentligen?
