1 objekt 365 dagar

Lite svårt att svänga in bilen vid huset i dag. Dels stod det en stor Cadillac parkerad mitt i vägen, och dels sprang Lill-polarn runt den, helt salig. Han tyckte nämligen att han övat tillräckligt på Pv-monstret och att det nu var dags att “byta upp sig”.

Jag försökte försiktigt förklara att bilen nog var liiite för stor för honom att köra. Men solen sken, vinden ven lite i träden och det var ändå rätt varmt – och vem kan motstå en glänsande Cadillac som står och lockar utanför huset? Det var med andra ord en perfekt dag för en utflykt med Esmeralda.

Helt omöjligt var det däremot att få stopp på Lill-polarn, som hade fullt sjå med att inspektera varje glänsande detalj. Jag gick in till våra gäster för att fråga om han kanske kunde få åka med en kort sväng, när jag plötsligt hörde världens trudelutt utanför!

Jösses, vilka miner! Gubbarna for ut på två röda för att se vem som vågat pilla på deras dyrgrip. Ingen av dem hann dock se en chockad Lill-polare rusa in och gömma sig under sin bäddsoffa. När jag försiktigt lyfte täcket, tittade han upp med förskräckt blick.

– Hörde du! Det måste ju vara något fel på den!! Ska det inte låta tut tut?

Lill-polarn hörde när jag och gubben pratade om att det äntligen var dags att tömma inne hos Babe och slänga ut alla prylar som samlats där. Det märkliga med att ha lite extra utrymme är att det förr eller senare förvandlas till ett slags allmänt förråd – där både vi och halva bekantskapskretsen ställer saker “tillfälligt”. Något vi nu har satt stopp för.

Lill-polarn, som bara hört ordet prylar, var förstås snabbt på plats. När gubben gick ut på eftermiddagen för att börja tömma, hade jag varit väldigt tydlig: allt ska slängas. Har grejerna inte använts på flera år, då är det inte ens “bra att ha” längre – då är det bara skit.

Men Lill-polarn var av en helt annan mening. Han tyckte att, bortsett från alla spindlar och spindelnät, gick allt att använda igen. När gubben hade slängt den tredje identiska fågelburen började han ändå ana ugglor i mossen och gick för att titta. Han hann knappt vända sig om förrän Lill-polarn redan bar in buren igen.

– Men Lill-polarn, den ska slängas, den är trasig!
– Men kaninburen ska väl ändå rivas och slängas ut?

Och när Lill-polarn prompt kröp in i buren för att inspektera, passade gubben på att stänga dörren och le lite snett.
– Nå, vad tycker du nu då, Lill-polarn?

Efter en stund hördes det smått uppgivet inifrån buren:
– Okej! Skiten ska ut!