... dina symboler här ...

1 objekt 365 dagar

Babe!?

av
babe

När jag kom hem i dag hadeLill-Polarn varit ute med Pepper. Det går ju så mycket lättare nu när han inte behöver koppel längre. Pepper kommer rusande så fort man ropar, och om han inte ser en blir han rädd och drar järnet mot dörren – så nu kan vi äntligen ha ytterdörren öppen igen utan att oroa oss.

Lill-Polarn hade tydligen passat på att visa PepperTobias trädgård och stallet. När de kom dit fick han syn på att det stod “Babe” på dörren. Ögonen blev stora som tefat.

– Wow! Det måste ju vara här Esmeralda bor! Hon är ju världens finaste babe!

Han hade alltså trott att Esmeralda – hans kära docka – bodde i skåpet här hemma, men nu trodde han sig hitta hennes “riktiga” hem. Jag försökte förklara för honom att vår gamla gris hade hetat Babe, och att det var därför namnet stod på dörren.

Men Lill-Polarn såg alldeles besviken ut.
– Jaha… då får jag väl gå hem och ge blommorna till Esmeralda då.

Och så lommade han iväg med sina små blommor i handen, medan Pepper glatt skuttade efter.

 

Platt fall

av

Platt fall

I dag har det verkligen varit synd om Lill-Polarn. Han har haft en riktig tykobrahedag från morgon till kväll!

Det började med att han skulle gå ut och vattna blommorna, men halkade på en äcklig brun snigel som kröp runt på trappan. Efter lite jämmer och gnäll fick han komma in och få plåster på knät – och försökte förstås tigga till sig bullar från gubben samtidigt. Det gick inte så bra… i stället fick han en stor tallrik gröt, som han snabbt dömde ut som snigelkoncistens.

Gubben står fast vid att Lill-Polarn måste äta nyttigt (han som själv lever på bullar och O’boy!), så gröten fick han allt äta upp. Efter det tänkte han muntra upp sig lite och gick ut till drivbänken för att kolla hur långt squashen hade vuxit.

Han vinklade försiktigt upp glasskivan och stöttade den med en pinne som han flyttade längre och längre upp för att se bättre. Men mitt i allt susade Pepper förbi som en virvelvind – och Lill-Polarn tappade taget!

Som tur var hade han inte hunnit äta så mycket gröt, för nu hamnade han mellan rutan och gräset med benen i vädret. Shakira såg vad som hände och sprang snabbt efter gubben som fick komma till undsättning.

När allt väl lugnat sig sa gubben tröstande:
– Kom så går vi in, så ska du få en morot!
– Neeeeej! Jag vill ha en bulle!