... dina symboler här ...

362. Ängeln i rummet  (7 av 182)

362. Ängeln i rummet  (7 av 182)

Jag hittade den här lilla ängeln på loppis och fastnade direkt – hon är så otroligt charmig! Det går inte att låta bli att le när man ser henne. Glorian vill dock aldrig riktigt sitta still, utan ramlar ständigt lite åt sidan, vilket ger henne ett småbusigt och charmigt uttryck.

Ängel

Nu står hon på sin plats här hemma och passar förvånansvärt bra mot den svarta glittertapeten vi har på halva väggen. Ljuset fångas så fint i glittret och det blir nästan som om hon svävar i ett stjärnskimrande moln. En liten loppisfyndad detalj som verkligen satte personlig prägel på rummet.

Ängel

3. Ansning  (6 av 182)

3. Ansning  (6 av 182)

Idag tog det verkligen fart här hemma – trädfällarna var tillbaka och nu rök alla de stora träden på Tobias och Micaels tomter. De hade vuxit sig alldeles för höga och grenarna var grovt angripna av mossa och lav, så beslutet kändes både nödvändigt och lite befriande.

Trädfällning

Det här har legat och gnagt länge.

  • Vid varenda storm har ett par träd gått omkull och flera står nu lutade mot varandra som ett plockepinn.
  • När de dessutom börjar må dåligt och blir tunga i kronan ökar ju risken för skador på både hus och omgivning, särskilt när de står nära byggnader.​

Att se dem fällas är lite vemodigt, men samtidigt känns det bra att ta tag i det innan något händer.

Trädfällning

Nu görs en gigantisk rensning av alla träd som står närmast husen.

  • Fokus är först på säkerheten runt gårdsplanen och bostadshusen, så att vi slipper gå och oroa oss varje gång det blåser upp.​
  • När den zonen är trygg börjar nästa etapp: att jobba oss ner mot hagarna och ta träd efter träd, i lagom takt.

Det blir mycket jobb framöver, men också en chans att forma om gården lite – mer ljus, mindre oro och förhoppningsvis en tryggare skogskant runt våra hus.

Trädfällning

166. Low Key  (5 av 182)

166. Low Key  (5 av 182)

I dag gjorde jag ett första försök att fota i low key. Det blev kanske inte det bästa resultatet, men någonstans måste man ju börja och jag gillar den där mörka, lite mystiska känslan som den här stilen ger.​

Jag märkte snabbt att det var för mycke ljus insläpp som jag inte ville få med i bild. Så nästa gång får kameran följa med ut i snickeboa i stället, där jag har både mer utrymme och en skönare arbetsro. Det är något särskilt med att stå där ute och pyssla med små projekt i lugn och ro, så det känns som ett perfekt ställe att fortsätta experimentera med low key-fotografering.​