Jag har alltid gillat ormbunkar. De är frodiga, tåliga och ger trädgården en nästan sagolik känsla, särskilt när de breder ut sig i skuggiga hörn eller under träd. Men ibland kan till och med de mest älskade växterna ta över lite väl mycket – och precis så har det blivit hos oss.
I år bestämde vi oss för att gallra bland ormbunkarna. Hela familjen hjälptes åt: någon drog upp småplantor, någon klippte ner de största bladen och barnen samlade ihop allt i stora högar. Det blev nästan som en liten skördefest, och det var faktiskt rätt kul att se hur mycket ljus och plats som öppnade sig när vi var klara.
