Tvi vale, regnet bara öser ner och det verkar inte sluta i första taget. Lill-polarn kom med det lysande förslaget att vi kunde ge hästarna varsin banan och passa på att storstäda i stallet när vädret ändå var så trist. Dessutom ville han visa Pepper runt så han inte skulle gå vilse bland all bråte i ladan.
Innan jag hann svara rusade Lill-polarn och Pepper upp mot stallet i full fart – de skulle minsann inte bli blöta om tassar och fötter! Bellman hade redan dragit sig in i sin box och lagt sig tillrätta. Lill-polarn klättrade snabbt upp på grinden och började balansera som en akrobat bort mot den stora boxen. Beethoven tittade förvånat när han bara susade förbi.
För Lill-polarn är stallet som ett äventyrsland. Att klättra runt på Bellman är som att leka på ett rörligt jätteberg, och höjdpunkten är förstås när Bellman reser sig upp. ”Wow! Snacka om hiss!” ropade han lyckligt.
Efter att ha klängt runt och matat Bellman med sin banan var det Beethovens tur. Han sträckte sig försiktigt fram och tog frukten med största möjliga försiktighet, medan Lill-polarn sken som en sol. Men när det sedan var dags för själva storstädningen – ja, då var han förstås som bortblåst! Jag hörde bara hans röst och Peppers snattrande eko uppe från loftet medan de for runt i sitt eget lilla regnäventyr.
