... dina symboler här ...

Trädgårdsarbete hos Rosa

Rosa sluta tidigare på sitt jobb vilket är kanon. Det är ju kärring onsdag och hon behövde ha jord utspritt på gräsmattan och i rabatterna. Jag gick ner tidigt för jag tänkte att jag kanske kunde köra ett lass jord när jag kom hem istället. Men batteriet hade hunnit sten dö igen på åkgräsklipparen så det sprack.

Det var väl kanske lika bra det, nu gick jag runt istället och kollade så alla växterna mådde bra. Rosa har en gammal växtsort som jag inte kommer ihåg namnet på, som jag så gärna villa ha och jag blev så full i skratt när jag ser att jag redan har den. Jag fick en sådan av hennes föräldrar förra året.

Det var en mysig onsdag och det känns mycket bättre när vi kan börja tidigare.

 

Lill-polarns Primula

vattnar

Vilket varannan dags väder vi har just nu! Det är betydligt kallare i dag, och jag startade morgonen med huvudvärk – så något låg- eller högtryck är nog på väg in. Under tiden jag var ute och fodrade hade Lill-polarn redan hunnit springa runt och inspektera våra nya blommor. Han är fortfarande mäkta stolt över den blå Primulan han lyckades rädda ur händerna på buffel-gubben i går.

Blommorna såg tack och lov ut att ha klarat sig fint, men så snart Lill-polarn fick syn på att Tobias höll på att tömma övervåningen på sitt hus glömde han bort allt vad vattning heter och rusade dit. Han hade hört oss prata om ett pyttelitet rum där uppe – ett med en riktig Hobbitdörr! Det kunde han förstås inte låta bli att undersöka.

– Egentligen är Tobias nog lite rädd för att bo ensam, sa han. Han behöver säkert en starking som mig vid sin sida… eller hur!? Hallå! Tobias, det där rummet där uppe, det är mitt!

Tobias skrattade bara och svarade:
– Ja, varsågod. Spökena blir nog jätteglada att få lite sällskap.

Det blev tyst en stund, sedan hördes Lill-polarn ropa:
– Det är ju rosa här inne! Gud så tjejigt! Här kan jag absolut inte bo!

Efter en kort paus kom han ut igen med Shakira i släptåg.
– Kom, Shakira. Är du rädd för spöken? Nu går vi hem!

 

Makro

Kaktus

Har provat mitt makro objektiv och är super nöjd, ser fram emot att blommorna skall dyka upp så jag kan ta riktigt många makrobilder. Problemet just nu är att det är lite tungt och att det är lättare att ställa in den manuellt, men kräver kanon syn. Fick till bra bilder men kräver betydligt mera träning.

Skilla

Min födelsedag!

Jag har haft en kanonfin födelsedag. Här är en bild på oss som har kärringonsdagen, Jag har tyckt att det är lite trist att en av oss alltid är borta när vi tar kort. Vi har stativ hela högen men inte tänkt på att man kan ställa in kameran på timer. Idag fick jag ett nytt objektiv och ett stativ som är gjort på kulor så jag kan vrida fast det runt träd och vinkla det ganska kraftigt. Den skall klara 3 kilo så det skall bli lite spännande att testa den på olika ställen. Har man hängt upp sin kamera på en gren vill man ju helst inte att den skall dimpa ned i första taget.

Fick en ros i kruka med med överraskningsblommor sådda vid sidan av Rosa med familj och Scrapping kit av Elvy. Ingmari hade skickat en jättemysig bok och fröer. Tusen Tack för en kanonfin födelsedag.

Tänk inte ens tanken!

klipper

I morse ville Lill-polarn följa med mig och fodra innan vi skulle till jobbet, och jag blev faktiskt riktigt glad. Han brukar annars ta det lugnt, äta sin frukost och gotta sig i lugn och ro medan jag håller på i stallet. Men idag var han pigg som en mört och studsade ut före mig!

Efter en stund hade Tobias vaknat, och Lill-polarn frågade om han kunde kila in en snabbis och säga god morgon. Jag hann precis tänka åh, vad söt han är den lille rackaren, innan jag hör Tobias vråla:
“Du skulle bara våga! Din lille…!”

Ut kommer Lill-polarn rusande och gömmer sig vid Beethovens ben. Han vet nämligen att Tobias inte tycker om hästar, så där stod han – helt trygg – och räckte ut tungan åt honom. Jag kunde inte låta bli att fnissa, men samtidigt kände jag att nu får det faktiskt vara nog.

Så jag bestämde att Lill-polarn skulle få vara med Tobias idag.
Deras minspel när jag föreslog det var obetalbart – båda såg ut som skräckslagna rådjur i strålkastarljus.

Men det gick bättre än väntat. Tobias är mycket strängare än jag, men har också ett helt annat tålamod. När jag gick förbi senare försökte Lill-polarn hjälpa honom tejpa fast en blomma (fråga mig inte varför), och Tobias såg så koncentrerad ut att jag fick bita mig i läppen för att inte skratta.

Jag tror faktiskt att de kommer trivas rätt bra tillsammans – även om båda nog fortfarande undrar:
“Skall du verkligen lämna mig/honom här!?”