... dina symboler här ...

Babe!?

babe

När jag kom hem i dag hadeLill-Polarn varit ute med Pepper. Det går ju så mycket lättare nu när han inte behöver koppel längre. Pepper kommer rusande så fort man ropar, och om han inte ser en blir han rädd och drar järnet mot dörren – så nu kan vi äntligen ha ytterdörren öppen igen utan att oroa oss.

Lill-Polarn hade tydligen passat på att visa PepperTobias trädgård och stallet. När de kom dit fick han syn på att det stod “Babe på dörren. Ögonen blev stora som tefat.

– Wow! Det måste ju vara här Esmeralda bor! Hon är ju världens finaste babe!

Han hade alltså trott att Esmeralda – hans kära docka – bodde i skåpet här hemma, men nu trodde han sig hitta hennes “riktiga” hem. Jag försökte förklara för honom att vår gamla gris hade hetat Babe, och att det var därför namnet stod på dörren.

Men Lill-Polarn såg alldeles besviken ut.
– Jaha… då får jag väl gå hem och ge blommorna till Esmeralda då.

Och så lommade han iväg med sina små blommor i handen, medan Pepper glatt skuttade efter.

 

Trollbunden

Trollbunden

I dag ska vi på kalas till Rosa, och Lill-polarn går på högvarv. Han vet ju att Rosa är tokig i blommor och ville förstås ge henne en av sina favoriter. Enligt honom har Rosa ett äkta blomhav, och hon lyssnade minsann på hans råd i våras när han fick några lökar av henne. Hade jag bara gjort likadant, menar han, så hade jag också haft mängder av blommor just nu.

Ni skulle ha sett hans min när vi kom fram till Rosas trädgård! Hela slänten stod i full blom, och Lill-polarn vägrade helt enkelt gå in. Han ville stanna ute och beundra alla blommor — och bekanta sig med hennes små trädgårdstroll.

När Rosas mamma ropade och frågade var Rosa satt den röda lejongapen sa hon “till höger”, men när hon tittade ut såg hon Lill-polarn stå där och slita och dra i plantorna. Han höll på att flytta runt dem med största noggrannhet för att “ordna färgskalan”, som han så fint uttryckte det.

Tur att Rosa tar det mesta med ro. Hon skrattade bara och sa att det var okej, så länge blommorna ändå stod kvar i rabatten. Men när lejongapen flyttats för tredje gången, då fick vi ropa in honom. Han såg rätt nöjd ut ändå – och jag tror bestämt han tyckte att han gjort hela trädgården ännu lite vackrare.