... dina symboler här ...

familjen

Min Julstad

av

Jag har äntligen gjort klart jul staden. Hade tänkt att bara ha stad i mitten av bokhyllan men Micael ville ha över hela nedre hyllan. Micael hjälpte till att lägga ut bomullen. Första gången jag såg en jul stad var hos Claes-Olofs moster. Sen dess så har vi kört det varje år. I år gjorde jag en stor grotta i mitten och nästa år skall jag nog göra en mindre men använda mera hönsnät så det inte blir så platt vid sidorna. Förr hade jag en massa tomtar i hela huset men det har blivit mindre med det för varje år. Tycker det räcker med jul staden, det blir fortfarande knorr på ungarna fast de är tonåringar om jag föreslår att vi skall skippa den.

När ungarna var små satt de och lekte med tomtarna och ett år hade jag även en tåg bana i mitten som de höll på med. Det är kul att Elvy har hakat på med jul stad, hoppas hon lägger ut bilder för hennes är gigantisk i år. Jag försöker göra en så liten som möjligt och hon en så stor som möjligt. Det är alltid lika spännande att se hur hennes ser ut år efter år.

Första Advent

av

Äntligen är mitt kök renstädat och fint. Skall in i duschen och åka bort till mamma så hon får upp sin adventsljusstake. Sedan åker jag nog till Rosa som ringde mig nyss och bjuder på tårta och advents kaffe. För första gången har jag varit sen med storstädningen, normalt sett så brukar jag sätta upp min jul stad första advent. Det är något som jag har kört sedan barnen var små och som de gillar fortfarande annars vill de inte ha något julpynt i sina rum frånsett advents ljus stake. Eventuell kan Micael tänka sig en gran i sitt rum i år men inga tomtar.

Ungarna kommer nog vilja ha så tomte fritt som möjligt tills den dagen de får egna barn och ser det roliga i det igen. Det är den äldsta katten Busen som ligger på ramen, har sover sig igenom det mesta. När han var yngre var han livrädd för dammsugaren men nu verkar det inte vara något som stör honom när han har somnat. Tja det skulle väl vara om jag öppnar en burk kattmat, då spelar det ingen roll vart han än befinner sig så kommer han farandes.

Uddevalla

av

Åkte med gubben idag och hämtade hö i Uddevalla. Det är en bit att åka men vi brukar passa på att hälsa på hans mamma. Inga-Britt har en stor härlig balkong som blev inglasad i somras. Hon har gjort så mysigt och det är en vidunderlig utsikt över Uddevalla. Det blev fika och en mysig pratstund. Jag vill så gärna gå strandpromenaden vid Gustavsberg men idag blev det för sent och det kylnar på ganska rejält på kvällen, får se om det blir någon fin vinterdag eller också får det bli till våren.

Jag passade på att fotografera Uddevalla bron men hade mitt stativ hemma så det blev bara ett bra kort. Jag bad gubben fotografera men hans kort blev ännu suddigare och han fick igen för att han tycker jag skakar för mycket. Det är inte så lätt att hålla kameran tillräckligt stilla när det är såpas mörkt. Bron och oljecisternerna vid hamnen är väldigt vacker på kvällen så jag får ta mera kort med stativ nästa gång vi åker upp.

Eklandagården

av

I dag var det invigning på Eklanda gården, äldreboendet som mamma bor på. Det började med att duon 2 Pettersson sjöng kända låtar. Normalt sett brukar jag ha svårt att sitta still på sådant här, men alla pensionärerna var så vackra där de satt och lyssnade. Hela salen var fylld med inneboende och anhöriga. Det var så härligt att se mammas nöjda och förväntans fyllda ansikte. Duon sjöng väldigt vackert och berättade lite historia om låtarna emellan sjungandet. Detta skall Eklanda ha 1 gång i månaden och det är helt fantastiskt att samla alla avdelningar på detta sätt. Jag tyckte det fullkomligt strålade om alla äldre som satt och lyssnade.

Sedan blev det tårta och kaffe. Stor eloge till Eklanda som ordnar sådant här för de inneboende, det är en sådan stor förändring mot hur mamma hade det innan. Nu ser man riktigt hur mycket mer harmonisk mamma har blivit och att personalen verkligen bryr sig. Innan hittade vi mamma själv vid ett stort bord med saften rinnande över sig medan 3 personal satt 1 meter bort och inte brydde sig. Det gör ruskigt ont att se en sådan grej och man blir så skit förbannad. Så idag hade jag en riktigt trevlig kväll med mamma och vill hälsa ett stort tack till Elvy som alltid ställer upp och följer med. Det kan vara lite svårt att få kontakt med mamma ibland och då brukar jag och Elvy sitta och små tjabba, det brukar inte ta lång tid innan mamma kvicknar till och blir nyfiken på vad vi tjabbar om. Så Elvy är ett stort stöd att ha med sig och jag känner mig riktig lyxig att ha en sådan kanon kompis som ställer upp.

Elvy har köpt sig en digitalkamera idag, så korten som är med här kommer från Elvy.

Brev 2

av

Hua har röjt som en galning på loftet och en massa ligger på utsidan som skall iväg till tippen. Vi skall hämta ett lass hö först till hästarna, sen kan jag fylla transporten med skit. Jag har packat om det som skall sparas och det som barnen skall ha så småningom. Men nu börjar det bli plats att ta upp det som är i kokhuset så vi kan börja renovera där. Rosa har en kompis på sitt jobb som är jätte duktig på tyska och han har översatt ett brev som jag har fått från min biologiska pappa och idag hittade jag brev nummer 2 som jag skall lämna till honom. Det är skönt att få breven översatt av en neutral person och inte någon som läser en bit och sedan slänger in sina egna synpunkter. Har fått brevet översatt av en person som tyckte det bara innehöll dåliga bortförklaringar. I själva verket är det ett jättefint brev och jag är ganska spänd på var det står i det andra.

Jag och min bror är adopterade från Tyskland när vi var 5 och 6 år. Fick de här breven när jag var 20 och fortfarande kände mig ruskigt vilsen efter att min bror hade dött. Han var den enda länk jag hade till mitt biologiska ursprung och som man kunde bolla gamla minnen med. Vi har haft på känn att vi har en bror till men jag fick inte det bekräftat förrän min bror dog. Vi den tidpunkten så kände jag mig bara så förbannad på att alla hade hållit tyst och att vi aldrig pratade om min adoption. Det är jättefint att folk vill adoptera men att hålla tyst om ens ursprung och att man har fler syskon är fullständigt idiotiskt. Nu var det väl så det funkade på 60 talet och man får väl smälta det och gå vidare. Rosas kompis skall göra ett nytt försök och se om han kan få fram lite om mina biologiska föräldrar och min bror. Nu är jag så mycket äldre och ser helt annorlunda på det och det känns bra att veta att han inte lägger in egna synpunkter utan att jag får informationen som den är.