När vi tog färjan över till Split var det som om världen smälte samman i blått. Hav och himmel gick in i varandra utan någon tydlig gräns, bara en stilla glöd av ljus som dansade på vågorna. Luften var mjuk och klar, fylld av det där lugnet som bara havet kan bära med sig. Att stå där på däck och blicka ut kändes som att vila i en tavla – fridfullt, vackert och oändligt.