... dina symboler här ...

Ingen bra idé det här!

Ingen bra idé det här!

Jippie! Sista arbetsdagen – och sedan väntar hela fyra veckors semester! Det känns nästan overkligt. Lill-polarn ville absolut följa med idag för att ”hjälpa till”, så att jag skulle kunna komma hem lite extra tidigt.

Gubbarna i fabriken blir alltid lite rastlösa så här sista dagen, och brukar irra runt i kulvertarna långt innan det egentligen är dags att gå hem. Deras klockor verkar ha en tendens att gå lite fel just den här veckan, så jag får alltid skynda mig att städa klart omklädningsrummen innan de börjar droppa ner.

Det var alltså perfekt att ha med mig Lill-polarn – han kan ju rutinerna vid det här laget. Själv satt han som vanligt på locket till maskinen och höll sig i den runda knoppen medan jag körde runt. Han vet mycket väl att han inte får pilla på några knappar eller lyfta på nåt lock.

Men när jag gick iväg en snabbis för att hämta en ny m-tork såg jag redan på håll att något inte stod rätt till. Maskinen skummade – och Lill-polarn stod med stort guilty face lutad över den.

Han hade förstås inte kunnat hålla sig, öppnat locket för att titta, och nu stod han i ett så taskigt läge att han inte kunde röra sig utan att riskera att ramla rakt ner i smutsvattentanken.

– Skynda dig! Jag ramlar snart i! ropade han med panik i rösten.

En riktigt förkyld man ….

I dag på jobbet var det så många som var förkylda (jag är städerska i en skitig fabrik) och de gnällde över att papperet var slut i princip överallt. Han som sa till mig var extremt förkyld, det var absolut ingen vanlig förkylning utan ett super dunder stark influensaliknade variant, en sådan där som bara drabbar ett få tal? ( Typ klena gubbar) han tog tag i pappret och började dra i minst en kvart innan han var nöjd och snöt sig.

Jag lovar er han totalt försvann bakom allt papper, undrar på att det tog slut överallt. Sen kom nästa gubbe, han vinkade lite svagt, super förkyld kunde absolut inte prata, han hade också drabbats av ett super dunder virus. Tredje gubben hade varit hemma ett par dagar och när jag skojade med honom och frågade om han tagit bondpermis, tittade han på mig som om jag var totalt vrickad. Han hade ju varit dö sjuk, så sjuk som han var denna gången hade han aldrig varit, hur kunde jag bara tro något annat!? Kom att tänka på den helt suveräna reklamfilmen med Roland Jansson Ni kvinnor snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det är när en man är riktigt förkyld