Idag vaknade jag till doften av nybryggt kaffe – gubben och Lill-polarn hade smugit upp tidigt och kom upp med en kopp till mig. Ute var det -14 grader, och de hade redan tänt i vedspisen i köket, så där var det riktigt hemtrevligt varmt när jag kom ner.
Efter fodringen var det dags att hämta in mera ved. Lill-polarn bar för glatta livet, och gubben passade på att kapa och klyva lite till så vi skulle ha ett bra lager framöver. Solen började gå upp, och det gnistrade i träden av frost. Vi stod en stund och bara tittade ut över hagen när de första solstrålarna letade sig fram mellan träden. Så vackert!
Men när vi sedan skulle fortsätta bära in veden var Lill-polarn plötsligt borta. Hjärtat hoppade till – han är ju inte mycket större än en vedklabbe, om man säger så! Efter lite letande hittade vi honom till slut under hjälmen. Han hade visst tänkt prova vedklyven själv, men hjälmen var för tung och hade dragit ner honom så han fastnade därunder. Tur i oturen, för då hann inget värre hända!
Jag tror jag får hålla lite mer koll på den lille hjälpredan framöver – han har en förmåga att hitta på sina egna projekt.
