Det börjar bli riktigt kallt på morgonen nu. Löven dalar sakta till marken och även om det är otroligt vackert ute, kommer det där lilla vemodet krypande. Hösten är verkligen här på riktigt.
Snickaren och el-gubben skulle komma hit idag, så Lill-polarn ville prompt hjälpa till. Vi skulle ta ner hästarna och köra in hö, och han tog uppdraget med största allvar. Det var riktigt gulligt att se honom kämpa med höet — fast jag nog hade fått plats med hela lasset i en IKEA-kasse. Men han var så stolt, så jag lät honom hållas.
Efter tolfte (!) körningen stannade han tvärt till vid husknuten. Han stod bara där och tittade ut mot träden, alldeles stilla. Morgonsolen letade sig fram mellan grenarna och gav hela gården ett varmt, gyllene sken.
Det var så vackert att jag sprang in och hämtade en filt och lite fika. Så satt vi där tillsammans, tysta en stund, bara njöt av höstluften och lugnet innan hantverkarna skulle dyka upp.
Sådana stunder blir man lite extra tacksam för — när arbetet får vänta en minut och man bara får andas, känna doften av hö och höst, och se världen sakta skifta färg.
