... dina symboler här ...

krukor

Har jag gjort!

av
banan

 

I dag tyckte jag faktiskt lite synd om Lill-polarn. Han hade stått hela förmiddagen och pysslat med små dekorationer i krukor — verkligen lagt ner tid och kärlek. Problemet var bara platsen han valt. Enligt honom “perfekt”. Enligt verkligheten… mitt i hästarnas promenadstråk.

Och hästarna, ja, de blev överlyckliga. De tyckte förstås att Lill-polarens konstverk såg utmärkt ut som lunchbuffé. När han senare kom ut med Esmeralda för att visa upp sina vackra skapelser, möttes de av halv-tuggade pumpor och några tappra kvistar som stod kvar.

Lill-polarens min var obetalbar. Han försökte förklara att hästarna hade ätit upp allt, men det hjälpte inte att peka — hästarna hade redan knatat vidare till Tobias tomt och stod där och betade fridfullt. Esmeralda såg måttligt övertygad ut.

Som tur var klev Micael in för att rädda situationen.
“– Wow! Vad duktig du är, Lill-polarn!” ropade han, så där med full inlevelse.

Esmeralda gick fram till den enda stora krukan som klarat sig. Den var faktiskt riktigt fin, så till och med hon började le.

Lill-polarn sken upp, nöjd som få. Han la till det sista som saknades i sitt mästerverk – ett par minibananer.
“– Har jag gjort själv!” skröt han stolt. “Visst…?”

Pimpad potatisvåg.

av

Plantering på potatisvågen

I morse gick Lill‑polarn omkring och hade lite småtråkigt. Till slut frågade han om han inte kunde få rätta till potatisvågen. Perfekt, tänkte jag! Då kunde han hålla sig sysselsatt där medan jag verkade hästarna.

Jag sa till honom på skarpen att han inte fick hoppa eller gunga på vågen – den är ju så gammal att den knappt håller ihop, och han kunde lätt klämma sig.
Jag ropade till Micael och Fredric, som hade lanat halva natten, att hålla ett öga på honom, men fick bara ett trött “hmmmm…” till svar.

När jag kom in senare fick jag en riktig chock – på det bästa sättet!
Oj oj, vad Lill‑polarn hade jobbat. Han hade tagit ett av mina fina fat, limmat fast två små änder (hur kunde jag inte ha tänkt på det själv?) och planterat kaktusar, prydnadspumpa och prydnadskål i det. När jag kom in höll han precis på att plantera det allra finaste – en solros, som han stolt berättade att han sått till Esmeralda.

Sen for han runt som en liten vessla, vattnade, torkade och städade upp efter sig. Och jag stod där och log. Vid såna stunder känner man bara: wow, vilken charmknutte!

Det hör verkligen inte till vanligheterna att komma in och se Lill‑polarn städa. Normalt ser det ut som ett slagfält när han har varit igång – han lyckas till och med överträffa mina tonårssöner i kreativt kaos! Men när han verkligen fokuserar på något, då är det med hela hjärtat.

Problemet är bara att han ibland glömmer bort att tänka först…

Våra krukor är klara.

av

I dag gjorde vi ordning våra dekorationer som vi skall ha på Allhelgonahelgen. Elvy kom och hämtade mig efter jobbet, så vi kunde åka på direkten till hennes svärfars torp. Vi behövde granris och det mörknar så himla fort nu. När vi kom tillbaka hade Rosa kommit med änglar, band och kaffet var klart. Jätteskönt att få komma hem till att det är klart. Jag hade tjuvstartat med min kruka så jag körde igång med att laga mat. Elvy gjorde en jättefin krans och skall göra sin kruka närmare lördagen. Rosas kruka blev jättemysig med grenar och guldbågar. Skall bli fint att åka runt på Lördag och placera ut dem.