I dag har det varit så vackert ute — solen har strålat nästan hela dagen! Annars brukar den ju precis hinna försvinna bakom molnen så fort man kommer hem, men i dag hann jag faktiskt njuta av en kopp kaffe ute i det fina vårvädret.
Även Lill-polarn var snabb att ta vara på solen. Han hade tagit med sig Esmeralda ut på en liten promenad och picknick i lille-hagen. Där satt han sedan, nöjd och belåten, lutad mot gärdsgården med ett leende som sa allt.
Jag fick snart se varför. Han hade nämligen snott med sig min glasros — den som står på ett litet hjärta — och ställt ut den till Esmeralda som en överraskning. Runt omkring hade han lagt ut små ledtrådar och till och med skrivit en dikt som skulle leda henne fram till “den stora överraskningen”. (Dvs honom själv, förstås!)
Jag måste ändå ge honom en eloge för sin envishet. Lill-polarn ger sig inte i första taget när det gäller uppvaktning!
Hans dikt gick så här:
“Från början till slut
kom du fram till mig snabbt som ett spjut.
Du har funnit det ultimata målet –
snygg, stilig och väl klätt. Det är ju jag!
Vackrare än en soldag.
Är själva romantiken, planerar allt
och visar dig antiken.
Välkommen till paradiset –
hos mig är det rena himmelriket.”
