• Smått o Gott

    Att ta vara på sig själv i mörka tider

    När mörkret kommer krypande, inte bara utanför fönstret utan också inom mig, påminner jag mig själv om något enkelt men så viktigt: att ge mig själv tid att bara vara. Att stanna upp mitt i all stress och alla krav. För vi vet ju alla att det är lätt att glömma bort. Att hitta stunder för sig själv kan kännas som en lyx, men jag har lärt mig att det är mer av en nödvändighet.

    Så här i höstmörkret, när dagarna känns kortare och luften är kallare, har jag en ritual jag älskar: att skapa en liten fristad i mitt eget hem. Jag drar fram mina favorit ljusslingor och slår på dem, och plötsligt fylls rummet med ett mjukt sken, som om världen utanför inte existerade för ett ögonblick. Ljuset är på något sätt magiskt, det får mig att känna mig trygg, som en värmande omfamning. Det är kanske inte så mycket, men det räcker för att skapa en atmosfär som bjuder in till stillhet.

    Jag tänder en brasa i kaminen, och det knastrande ljudet fyller rummet och lugnar mina tankar. Kanske är det något med eld som påminner oss om våra egna inre lågor – det där behovet av att ta hand om oss själva, att hålla liv i de små glädjeämnena i vardagen. Och så kryper jag upp i soffan med en kopp te i handen, den där sorten som jag vet kommer få mig att känna mig lugn och på något sätt omfamnad. Det spelar inte så stor roll vilken film jag väljer – ibland är det bästa bara att luta sig tillbaka och låta världen utanför försvinna för en stund.

    Det är lätt att känna att vi måste göra mer, vara mer, ge mer. Men jag har börjat inse att det faktiskt räcker med de små sakerna. Att hitta den där pausen mitt i livet, att ge mig själv tillåtelse att vara lite stilla, det är kanske den bästa gåvan jag kan ge mig själv just nu. För när jag mår bra, kan jag också ge mer till andra.

    Så om du också känner att mörkret och vardagens krav ibland blir för mycket, kanske det är dags att skapa ditt eget lilla hörn av frid. Tänd ett ljus, sätt på din favoritfilm, och ge dig själv den tiden du förtjänar. Det är inte egoistiskt – det är självomsorg.

  • Mat

    Mysdag :)

    I kilo tomater

    Har haft en riktig mysdag 🙂 Gick upp tidigt och tände vedspisen medans jag drack kaffe och letade efter recept på tomatsoppa.

     
     

     

     

    Tomater

    Åkte sedan iväg en stund till Partille och möte upp Anna och vi promenerade iväg på loppis som de hade i ett jättemysigt radhus område. Där hade de verkligen låtit husen smälta in i naturen och orådet var verkligen välskött. Det syntes att folk trivdes.

    Tomater

    Köpte lite smått och gott, men det bästa var de fina växterna jag fick utav Anna. Hon har verkligen gröna fingrar. Gjorde i ordning vid Loftet innan jag gick in och började med maten.

    Tomatsoppa

    Lagade tomatsoppa men gjorde även köttbullar, spagetti och olivbröd med parmesanost. Sönerna behöver lite mera än bara soppa. När vedspisen kommer igång så blir det alltid stor kok 🙂

     
     

     

     

    Ingrediense

    Soppa

    1  gul lök
    2  vitlöksklyftor
    1 kg kvisttomater
    2 msk olivolja
    3 dl vatten
    1  grönsaksbuljongtärning
    2 tsk rödvinsvinäger
    salt och svartpeppar
     

    Pain riche 

    olivolja efter hur många skivor bröd
    1 dl finriven parmesan
     

    Gör så här

    Soppa: Skala och hacka lök och vitlök. Skär tomaterna i bitar

    Fräs lök och vitlök i olivoljan i en stor kastrull. Tillsätt tomater, vatten, buljongtärning och vinäger. Koka ca 15 minuter.

    Mixa soppan slät och smaka av med salt och peppar.

    Sätt ugnen på 175°C.

    Pain riche: Skiva brödet i tunt och vänd ihop med olivoljan. Lägg på en plåt och sätt in mitt i ugnen tills brödet känns krispiga, ca 20 minuter

    Ta ut plåten, strö över osten och sätt in ytterligare ca 3 minuter tills osten har smält.

    Middag
  • Hästarna

    Vilken kyla

    Underbart väder men så bitande kallt att det blev en kortare runda idag. Eldar för fullt och skall snart ge mig ut igen för att fixa mera ved. Sedan blir det film och pepparkaks te, glögg tet jag köpte var jätte gott så jag håller tummarna att detta är det med.

    Shakira

    Fick tips av Janne på fb igår om hur jag kunde testa att eventuellt fixa till kameran. Men det verkar som original objektivet är kast, makron blev betydligt bättre, gav inga error längre och blev betydligt snabbare. Gubben såg så hoppfull ut i soffan att vi kanske kunde sparar ett par tusen, men det kan han glömma! Jag skall ha en ny kamera  🙂  Tar hellre extra jobb än att hoppa över kameran.

    Hästarna

    Blir nog att mysa mestadels inne idag, fixa till bilderna till trisset och softa runt. Tror till och med att jag skiter i att städa här idag.

  • 1 objekt 365 dagar

    Esmeralda har bestämt sig.

    Titta så vackert!

    Lill-polarn och Esmeralda satt på det omkull blåsta trädet och tittade när löven sakta dalade till marken. Solen letade sig fram mellan trädtopparna och värmde dem med sina solstrålar. Med jämna mellanrum hörde man lite fnitter och så satte Lill-polarn igång!

    – En dag blir denna gården vår och markerna sträcker sig från det trädet med ett brunt löv och ända bort till det trädet med massa gula löv och Pepper i toppen.
    – Oj! Kan Pepper verkligen komma ner därifrån?
    – Klart! Jag har ju lärt honom allt!

    Esmeralda tittade länge på Lill-polarn men sa inte att hon tänkte att det måste ha varit en turbo lektion, med tanke på alla Lill-polarns brister. Esmeralda blev mer och mer sugen på att åka med Lill-polarn, trots allt var han ju en charmknutte och det kanske dök upp någon annan och snodde honom när hon inte kunde hålla koll.

    Bellman och Beethoven kom rusandes ner i skogen och tvärstannade förvånat när de fick se Lill-polarn och Esmeralda sittandes på grenen. Beethovens spänne på täcket hade gått upp och Lill-polarn rusade bort för att försöka fästa det igen. Han lyckades inget vidare men fick åtminstone till en knut så inte Beethoven
    skulle fastna i det. Det var nog exakt i det ögonblicket Esmeralda bestämde sig för att följa med!

    Det kan omöjligt finnas någon snällare och omtänksammare vandrande pinne än Lill-polarn, så varför tveka?