När mörkret kommer krypande, inte bara utanför fönstret utan också inom mig, påminner jag mig själv om något enkelt men så viktigt: att ge mig själv tid att bara vara. Att stanna upp mitt i all stress och alla krav. För vi vet ju alla att det är lätt att glömma bort. Att hitta stunder för sig själv kan kännas som en lyx, men jag har lärt mig att det är mer av en nödvändighet.
Så här i höstmörkret, när dagarna känns kortare och luften är kallare, har jag en ritual jag älskar: att skapa en liten fristad i mitt eget hem. Jag drar fram mina favorit ljusslingor och slår på dem, och plötsligt fylls rummet med ett mjukt sken, som om världen utanför inte existerade för ett ögonblick. Ljuset är på något sätt magiskt, det får mig att känna mig trygg, som en värmande omfamning. Det är kanske inte så mycket, men det räcker för att skapa en atmosfär som bjuder in till stillhet.
Jag tänder en brasa i kaminen, och det knastrande ljudet fyller rummet och lugnar mina tankar. Kanske är det något med eld som påminner oss om våra egna inre lågor – det där behovet av att ta hand om oss själva, att hålla liv i de små glädjeämnena i vardagen. Och så kryper jag upp i soffan med en kopp te i handen, den där sorten som jag vet kommer få mig att känna mig lugn och på något sätt omfamnad. Det spelar inte så stor roll vilken film jag väljer – ibland är det bästa bara att luta sig tillbaka och låta världen utanför försvinna för en stund.
Det är lätt att känna att vi måste göra mer, vara mer, ge mer. Men jag har börjat inse att det faktiskt räcker med de små sakerna. Att hitta den där pausen mitt i livet, att ge mig själv tillåtelse att vara lite stilla, det är kanske den bästa gåvan jag kan ge mig själv just nu. För när jag mår bra, kan jag också ge mer till andra.
Så om du också känner att mörkret och vardagens krav ibland blir för mycket, kanske det är dags att skapa ditt eget lilla hörn av frid. Tänd ett ljus, sätt på din favoritfilm, och ge dig själv den tiden du förtjänar. Det är inte egoistiskt – det är självomsorg.
