... dina symboler här ...

Härligt slö

Känner mig härligt slö idag, planerar att bara mysa runt. Kollade runt i trädgården och såg att jag verkligen behöver rensa ogräs, men inte idag. Gubben har satt upp trappan som var upp till ett av rummen i kokhuset vid loftet. Det var på tiden, fick en liten flygtur ner går och det vill jag helst inte göra om. Vi tänker bygga en riktig trappa och en trä gång upp ifall man behöver köra upp grejer. Sedan tycker hästarna det är himla kul om man röjer och då gäller det att man inte satt något vid kanten så de når att undersöka det.

När jag varit inne en stund och öppnade dörren, ja då stod rådjuren där igen!! Hmm! Söta men jag vill ha mina ärtor i fred. Shakira bullade upp sig och satte lite fart på dem, det går en väg alldeles nedanför och jag är lika rädd varje gång att de skall bli påkörda när man skrämmer i väg dem.

Pepper spanar runt Vässar klorna

Satte mig ner och kollade när Pepper hoppade runt i träden. Han kan hålla på med detta i timmar och verkar inte ha någon större respekt för höjder. Nu skall jag gå ut med min bok och sätta mig på uteplatsen, gäller att passa på så länge det är hyfsat väder.

Hittade du något?

Men?

När jag kom hem från jobbet stod Micael och målade brädorna till väggen, medan Lill-polarn var ute och busade med Pepper vid det gamla trädet. Det hade kommit flera rejäla störtskurar under dagen, så jag förstod att de ville passa på att vara ute nu när solen äntligen tittade fram.

Pepper älskar att klättra – han är uppe i trädet snabbare än man hinner blinka och har dessutom blivit riktigt skicklig på att ta sig ner, även när stammen är helt kal. Lill-polarn däremot… tja, han är ungefär lika graciös som en trädgårdsgroda på slipprig is. Han har en förmåga att fastna, vingla, och ropa på hjälp på höjder där ingen människa borde befinna sig.

Jag vet inte hur många gånger Pepper eller Shakira har kommit in rusande, helt uppspelta, för att meddela att Lill-polarn återigen sitter fast i en gren någonstans.

När jag stod och småpratade med Micael såg jag plötsligt hur han log brett.

– Hämta kameran! sa han. Du måste se det här!

Och mycket riktigt – när jag tittade ut hade Lill-polarn lyckats krypa in i trädet. Ja, bokstavligen! Bara benen stack ut. Pepper satt bredvid och såg helt förvirrad ut, som om han inte visste om han borde hjälpa till eller bara applådera.

När vi till slut lyckades hala fram Lill-polarn tittade han upp på Pepper med ett självsäkert grin:

– Nu brädade jag dig allt!