Efter vi städat våra hallar , så åkte vi och handlade blommor till Jonsereds idrottsplats. Det ser alltid trevligare ut med lite blommor utanför anläggningen.
Vi satte oss och tog en fika innan vi körde igång med krukorna , men det känns härligt att få göra något annat än att bara städa. Både jag och Anna älskar blommor så detta passade oss perfekt.
Sitter och väntar på hus visning med Rosa. Vädret är kanon om än lite kyligt. Dammen ser så läcker ut fast den är omringad av ruttna växter och ner rivna kanter. Jag börjar bli rejält sugen på att få ta tag i trädgården igen. Men i år vill jag börja i den gamla köksträdgården eller rättare sagt bakom stallet. Jag vill sätta fullt med jordärtskockor. Det står överallt hur jobbigt det sprider sig men jag tyckte inte det var så farligt, få se hur det blir nu när jag byter plats till mera bördig jord.
Jag kanske fotografera åskmoln och beskriver mina jordärtskockor med en våldsam svada innan vintern kommer! De räknas tydligen som en aggressiv knöl??!! Tycker den beskrivningen passar in på någon annan här ibland!
Nej! Inte min gubbe nu!! Tänkte snarare på vissa grannar som gnyr så fort jag går utanför hagen med mina hästar. Men nu skall jag inte sitta här och tänka på dem utan på hur jag skall gå till väga med min odling. Älskar det här kommentaren jag läste i trädgårdforumet.
” men….. är de där gula jordärtskockor???? jag har inte satt några men har massa såna blommor. I så fall är mina agressiva… trodde det var nån solros eller rudbeckia eller nåt ”
Skönt att läsa om folk som har samma koll som mig 🙂 Måste bara fråga om flug bilderna?? visst ser det ut som dansande feer? När folk för beskrev vad det hade sett i gamla mytologi böcker så måste det ju varit dessa flugor eller vad den nu är för något!
Efter ett par huttar så blir det garanterar ett hav av feer och änglar som dansar runt, vad tror ni?! Man kanske kan få dem att sätta ner jordärtskockorna så kan jag vila lite till.
I dag var det betydligt varmare ute och solen tittade fram. Jag fick sådan lust att börja på trädgården när jag kom hem – det känns som om allt bara väntar på att få vakna till liv.
Micael hade fått ledigt från sin praktik och passat på att måla en ask till Nina. Det tyckte förstås Lill‑polarn var en utmärkt idé – han ville genast ha en likadan till Esmeralda. Han stod bredvid med sina kreativa åsikter: gul, och sen lite mer gul, och kanske… ännu mer gul. Till slut hade Micael fått nog och skickade ut honom med uppdraget att visa trädgården för Esmeralda i stället.
Lill‑polarn tyckte det var en strålande plan. Han guidade henne stolt bland plogen, harven och de första snödropparna. Men när en skata dök upp i gräset blev Esmeralda livrädd, så Lill‑polarn tyckte det var bäst att bjuda på en kopp kaffe i stället.
När jag kom in i datarummet satt de där i soffan – Lill‑polarn och Esmeralda – och pratade om hans solrosor. Han förklarade stolt hur han planterat dem och att de redan börjat gro. Esmeralda tittade på det lilla skottet med ett lätt bekymrat uttryck, som om hon undrade hur en så tunn stjälk någonsin skulle kunna hålla Lill‑polarn sittande i blomman.
Men enligt Lill‑polarn skulle den bli minst femton meter hög! Och allt eftersom han smuttade på sin öl växte solrosen i beskrivningen – både i höjd och prakt – tills jag kom in och satte stopp för tillväxten.
Hm… var hittade han ens den där ölen?
