... dina symboler här ...

Nu du!

Nu du!

När jag kom hem från jobbet stod en ledsen Esmeralda vid dörren. Hon tittade storögt bort mot dammen, och jag anade direkt att något var på tok.

När jag kom närmare såg jag Lill-polarn stå där, fullt koncentrerad, med sugkoppen i händerna och ett djupt veck i pannan. Han slet och drog allt vad han orkade utan att fulegubben rörde sig ur fläcken.

”– Men Lill-polarn! Nu får du ge dig!” ropade jag.

”– Han skrämde Esmeralda!! Vi som skulle mysa!”

Jösses! Det var ju bara en plastgubbe – helt ofarlig. Jag fick ta på mig kortbyxorna och gå ner i den iskalla dammen för att visa att han inte var farlig alls. Knackade honom på huvudet så att Esmeralda kunde se att han inte skulle göra något.

Efter en stund ville hon också testa och knackade försiktigt på fulegubbens huvud. Lill-polarn däremot tog i med hela kroppen och drämde till så att gubben välte. Men när Esmeralda började skratta brast min vilja att skälla ut honom fullständigt. Han såg så lycklig ut.

Som plåster på såren lovade han att hämta in ved så jag kunde få värma mig framför en brasa — jag hade ju trots allt stått i iskallt vatten. Och när han till och med erbjöd mig bullpåsen (!) kände jag att något var lurt.

“Bara du går in,” sa han. “Vi vill kolla på fontänen!”

Ja, i dagsljus då tydligen… här tar dramat kring fulegubben aldrig slut!

Kokonger

Nej Pepper! Inte hoppa

Jösses vilken värme! När jag kom hem i dag låg Shakira helt utslagen utanför kokhuset, medan jag kunde höra gubben och Lill‑Polarn stöka inne.

Gubben hade rivit ner skivorna i innertaket och dammsugit bort alla de äckliga kokongerna som hängt där. Jag blev faktiskt riktigt imponerad – det såg fräscht ut för första gången på evigheter! Just den delen, där det ska bli badrum, har varit den sämsta biten av hela huset.

Lill‑Polarn var förstås med och “hjälpte till”, även om gubben misstänkte att han mest försökte hålla sig undan Esmeraldas mamma som var på besök. Och mycket riktigt – när jag kom in stod han mitt på golvet och skrävlande berättade om hur de enorma kokongerna varit “stora som luftballonger och fullproppade med spindlar” men att han hade tagit bort dem alldeles själv!

Just då dyker Esmeralda upp tillsammans med sin mamma och tittar strängt på honom.
– Försök inte! säger hon. Jag såg nog hur du kramade Pepper för att du var så rädd!

Lill‑Polarn stirrade bestört tillbaka.
– Vaa!? Det var Pepper som var rädd! Eller hur, Pepper!?

En söt gäst

När vi var ute och jobbade på uteplatsen ser vi två bollar komma farande, den ena for upp i trädet som en raket och Shakira rusade dit för att kolla vad det var för något. En härlig kräm färgad, förmodligen Norsk skogskatt satt uppe i vårt träd. Fimpen brukar inte jaga andra katter så vi blev lite förvånade. Han kanske var på dåligt humör idag?

Han såg lite förskrämd ut uppe i trädet men kom ganska snabbt ner. Fimpen sprang och jagade runt Shakira istället, så den lilla gästen kunde springa hem till sig igen. En otroligt vacker katt. Nackdelen med att bo på gård mitt i ett bostadsområde är att folk har en tendens att slänga upp sina katter här när det har tröttnat på dem. Vi har haft en stor röd katt boende på loftet ett tag men han har försvunnit nu, synd att den var så skygg så man inte fick tag på den och kunde placera ut den. Men den här gästen var en välmående en med halsband och inte speciellt rädd av sig.