Idag kom Monica upp och vi skulle kolla igenom hästarna.  Lill-polarn har tjatat nästan varje dag sen mysstunden i stallet med Bellman, så idag tänkte jag att han skulle få vara med. Det skulle ju ryktas och fixa ordning i boxarna innan vi skulle ut och Lill-polarn for runt och lekte bandit. Monica och jag är vana att göra detta på rutin , så stackars Lill-polarn var på väg att bli utskyfflad två gånger och hamna i gödselhögen för att han stod i vägen.

När Lill-polarn väl fick se hur stor Bellman var så blev han lite stressad och började snacka om att han hade ont i stortån, och rida utan hjälm! det gör ju bara nötter, och med tanke på att det är finanskris så ville han hellre besöka banken när krisen hade vänt.  Men Monica hade tänkt på allt så hon hade en lite kruka med till Lill-polarn.

Japp! då bar det iväg och jag har aldrig sett Lill-polarn så rädd förut! all kaxighet var som bortblåst och jag började tycka lite synd om honom där han satt och klamrade sig fast i sadelhornet. Vi var tvungna att vända och Lill-polarn nästan rann av sadeln, så skakig var han. Men hade han bara haft Zorros häst och kunnat Spanska så hade de hellre anlitat honom an Antonio Banderas så det så!  Nu satt han ju på en Irländsk Tinker! och det var ju en annan femma.