-
Oj så djupt!
Usch! Var så sen från jobbet att det redan hade börjat mörkna när jag kom hem. Lill-polarn syntes inte till någonstans och jag började bli orolig. Kollade i kokhuset och stallet men ingen Lill-polare så långt ögat kunde se. Till sist gick jag bort till dammen men den var tom eller vänta! Där stack en liten luva upp!
Lill-polarn hade tittat ut i morse och inte sett någon damm, det har snöat så in i norden att man inte ser den längre utan bara hör vattnet forsar svagt under all snö. Lill-polarn hade rusat ut för att leta men snön var så djup att han fått treva sig fram för att lokalisera var han var. Allt såg så annorlunda ut nu.
Tur vi hade köpt Swiss miss för Marshmallows älskare när vi var vid Ica Focus. De har mycket roligt i den affären men det är ruskigt dyrt och vi köper väldigt sällan, men igår gjorde vi en rejäl raid i affären och köpte hem en hel del. Så nu skall jag fixa till en stor kopp med choklad och Marshmallows till mej och Lill-polarn. Han är något stel just nu efter turen i snön.
-
Oj! Den sjönk!
Det första jag ser när jag kommer hem från jobbet är Lill-polarn som ligger på magen och försöker få upp något i diskhon.
– Men Lill-polarn vad gör du?
– Vaa! Ser du mig!? Är jag inte osynlig?
– Du har satt din hatt bakofram så jag ser dig.Lill-polarn hade lekt hela havet stormar med Vikinga skeppet som min pappa har gjort en gång i tiden. Skeppet hade flutit så fint tills Lill-polarn började vispa runt vattnet, då hade den sjunkit som en sten. Lill-polarn vet mycket väl att han inte får härja runt med de gamla båtarna. Det är prydnad och inget annat.
Har båtarna klarat att hålla från det att jag och min bror var små och under tiden som mina pojkar varit små, så vore det väl attan om det gick sönder nu. Lill-polarn hade snabbat sig att hämta hatten så jag inte skulle se hur han låg där på diskbänken och febrilt försökte få upp skeppet. Jaja! Nu är skeppet rent från damm i alla fall.