... dina symboler här ...

Amatör gym!

Helt underbart väder i dag – kallt men soligt, precis som jag vill ha det. Jag kom hem lite tidigare eftersom vi skulle upp till Uddevalla för att hämta hö. Gubben har varit ledig och passat på att köra upp sand vid dammen, så vi får fyllt upp där balkarna legat och bort mot platsen där vi så småningom tänkt sätta växthuset. Nu är det faktiskt inte mycket kvar innan alla spår efter ladan är borta.

När vi står och pratar ute hör vi plötsligt gapskratt från uteplatsen. Där sitter Lill-polarn och drar historier för grisen, som ligger och vrider sig av skratt.

– Du skulle bara sett vad hon Ingalill har köpt! ropar han mellan skrattanfallen.

Gubben och jag tittar på varandra och går närmare. Vad i hela friden har jag nu gjort?

– Det är en knäpp grej med hjul på! fortsätter Lill-polarn. Hon lägger sig på golvet och puttar den där grejen framför sig! Ser så himla urfånigt ut! Så här ser det ut!

Han lägger sig på marken och demonstrerar så överdrivet att både han och grisen kiknar av skratt. Själv blir jag först riktigt sur, innan jag sansar mig och börjar skratta jag också.

Amatör gym

Det måste faktiskt se rätt tokigt ut när jag tränar med min Body Shaper. Kanske är det dags att inreda loftet till ett litet gym – så man kan träna ostört, utan publik!

Snacka om att ha det gott.

Edgar gottar sig.

I bland när man tittar upp mot uteplatsen ser man våra hängstolar gunga. Framförallt den som är längst in i hörnet och har tjockast filt. Jag har sett Edgar komma därifrån flera gånger men aldrig lyckats ta någon bild. Men idag när jag höll på med dammen och hade kameran ute såg jag hur stolen började gunga och snabbade mig fram. Göta Petter vilken gottegris. Undra på att han nästan aldrig sover inne.

Ny design!

Ny Design

Vilket väder! Solen gassar, svetten rinner, och jag stod ute och gjorde i ordning Bellmans hovar. Jag fattar verkligen inte hur vår gamla hovslagare orkade – och var så rund om magen på det! Beethoven får jag ta i kväll, mer klarar jag inte i den här värmen.

Lill-polarn erbjöd sig förstås att hjälpa till. Han tyckte jag var för klen eftersom jag bara orkade en häst åt gången. Själv var han ju, som han sa, “gjord av kanonvirke” och skulle lätt kunna ta minst tio hästar!

– Visst, svarade jag. Falabellor då, eller?

Tobias, som var på väg till jobbet, kunde inte låta bli att lägga sig i.

– Vadå? Fallosar? Det är väl världens största häst, va?

Lill-polarn såg ut som ättika. Jag suckade och skickade ut dem på uteplatsen medan jag fixade fika – jag var inte riktigt redo för en djup diskussion om hästraser så tidigt på morgonen.

När jag kommer ut hör jag Tobias gapskratta.

– Den var snygg! Ny Cult-design – nu kan vi nog sälja dig dyrt!

– Kolla här då!! ropar Lill-polarn.

Och plötsligt flyger mina Cult-manschetter genom luften! Lill-polarn gör världens framdykning rakt över Tobias macka, och den ena manschetten fastnar på hans huvud. När Tobias reser sig upp blir Lill-polarn hängande i luften som en extra lampskärm.

Jag erkänner, min första tanke var faktiskt: Wow! Praktisk!

Men jag sansade mig snabbt och hjälpte ner honom.