Utflykter

Shakira blir så in i nordens glad när hon får selen på sig och jag närmar mig bilen. Hon älskar att åka till nya ställen. Så idag styrde vi kosan till Gällinge kyrka för en tur på kulturstigen. Hmmm! Urskogen skulle jag mer vilja kalla det.

Kyrkan låg så otroligt vackert vid en sjö som var proppfull med näckrosor. De hade gjort så himla snyggt runt med grillplatser och fika bord. Gillar när de har röjt upp och håller det snyggt men ändå naturligt runt omkring. Det var både änder och gäss i sjön och de var inte speciellt rädda när Shakira tog sig ett dopp.

Skönt att hon äntligen kan låta bli fåglarna. Gick en bra bit in i skogen men när banden bytte färg och det blev stigar kors och tvärs så vände jag. Vill gärna inte gå vilse mitt i urskogen så. Men jag trodde de skulle vara mera öppet med gamla hus eller något när de kallade det kulturstig.

Gällinge ligger på väg till Äskhults gamla by så det var därför jag kände igen kyrkan. Jag hamnade mitt i en svärm små blå trollsländor, de var så många att det blev läskigt. De satte sig till och med på Shakira.

Jonsered är en tätort i Partille kommun. Vi brukar promenera runt sjön Aspen. Det var när vi hade besökt Jonsereds fabriker och letade efter information som jag läste om  Franciskusgården. Funderade att göra ett besök i kapellet och lyssna på en gudstjänst. Elvys kompis som jobbar inom kyrkan känner de här munkarna.

Syrran sa en gång till mig att är man född katolik så är man alltid katolik. Hon har gått över till katolicism. Jag är född katolik men mina föräldrar döpte mig när jag var 11 så att jag skulle tillhöra kyrkan. Jag köpte en prydnad av Antonius av Pandua för att pengarna går till välgörenhet, de hade ganska mycket fint men det var så mycket folk att det var svårt att se. Vi skall ta en sväng hit igen så vi kan promenera blad de gamla trähusen.

Vi körde in vid Eriksson i Mölndal och följde den vägen in mot Göteborg. Vi parkerade vid Fraktkejan som ligger där, vet inte om vi bara hade tur men portarna stod öppna så vi gick igenom och ut mot skogen. Det blev att vi gick längst motorleden och mellan tågbanan. Det är väl egentligen det sista man väntar sig att det skall ligga en gravplats här? och som dessutom kommunen har varit och satt upp en informationsskylt vid med en liten stenbäck i fall man vill vila!

Har aldrig hört talas om den här Hejderidaren!? Det kan inte vara många själar som hittar hit och varför fins det inte mer information om man nu har gjort sig jobbet med att bevara stenen. Läste på tavlan att han är en av Mölndals mest mytomspunna män. Han har själv beställt gravstenen och ställt den här.

Lars Svensson (1756-1838) vice hejderidare över kronparken Slottsskogen och skogsvaktare i Askims härad. Han skulle övervaka kronans skogar och hålla efter smugglare. Han förekommer i nyckelromanen ” Smugglarens dotter” (1877), skriven av dottersonen Johannes Sundblad. Sägnerna berättar att han sov middag i sin egen likkista! Måste ta och gå till Mölndals bibliotek och se om jag kan finna något mera.

Elvy hade hört att Danskarna jagade ner honom i ravinen och där han föll blev han då begraven. På informationstavlan står det att hans fiender skall ha bundit för ögon på honom och hans häst och tvingat honom att rida utför Rallareberget så att han och hästen slog ihjäl sig.
( Enligt kyrkböckerna dog han av ” ålderdom” 82 år ålder)