utmaning

Det börjar bli dags att pyssla lite framför idol så jag tog fram resväskan jag brukar fylla när jag behöver ta ner något till vardagsrummet. Mammas lapptäcke låg i väskan och får nu pryda soffan. Kommer att ha täcket i hobbyrummet när det är klar. Jag gillar verkligen den här resväskan  🙂 Det får plats med det mesta och enkel att ta med sig till kärring torsdagar. Normalt sett står resväskan längs med den gamla skolbänken och innehållet varierar med vad jag pysslar med.

Tänkte göra nytt brev till Tyskland och är så glad att det jag hade översatt var rätt till 99%  Det var en rad jag hade missat lite på, så översättningen börjar bli hyfsad. Kommer att skriva det helt nästa gång och så får Aldina kolla var det är jag mest behöver träna på. Tyska grammatiken är ju lite bökig så det är bättre att koncentrera mig på att förstå och kunna skriva hyfsat än helt perfekt. Men när jag lyckades såpass bra så är det ju roligare och det känns så mycket lättare när Aldina finns till hands, man vågar tolka lite vidare och då blir det mer rätt. Sedan är det ju så roligt att kolla efter snigel  mejl  🙂

Nu är det snart vinter och grannarna kör för högtryck. Det är ett helt gäng av gubbar som går där och jobbar. De kapade skivor till husfasaden och sågade på för fullt. Ser lite mysigt ut med ett hus såpass nära. En bit av hagen är i mellan och de har bara små fönster åt detta hållet. Var lite orolig att det skulle bli struligt med en granne där, men det kan nog bli riktigt bra. Bara de inte klagar på hästarna så, men det är kanske därför de har lagt alla panoramafönster åt andra hållet så det ser ut över hmmm! Ikea.

På väg upp till stallet hör jag hur min gubbe jobbar och kapar det sista av Micaels golv. Så det var såg ljud vart man än vände sig. Mysigt att komma in till hästarna och höra hur de mumsade hö medan jag verkade framhovarna. De sliter betydligt mer bak så jag behöver nog bara ta tårna där. Men ibland när man känner sig lite seg är det så mysigt att bara vara uppe hos hästarna och hämta kraft. De är så söta när de äter för de vill gärna stå tätt med mularna snuddandes vid varandra. Så de flyttade bara ut rumporna så jag skulle få plats att ta framhovarna.

Jag fick en pannlampa av Monica och det var riktigt smidigt att stå med den, det är lite mörkt att jobba där hästarna äter. Men det är så gott att slippa sätta fast dem och promt stå i gången. Nu kan jag ta hovarna var som helst, om så mitt i hagen. De står still tills jag är klar, men då tar jag oftast bara  fram eller bak.