utmaning

Sist gubben var i Uddevalla och hämtade hö så stannade han till vid sin moster. Hon hade samlat en bärkasse dagstidningar. Vi har ingen tidning längre utan läser oftast på nätet eller Metro på jobbet. Men nu när vintern kommer är det gott att ha bunkrat upp med tidningar igen, reklamblaskorna brinner inte så bra utan ryker mest. Har nu tänt mig en brasa och skall strax scrappa ett kuvert.

Det har blivit att jag suttit och pratat med den nya tjejen som har börjat i köket och hon kan Tyska. Hon kommer från Bosnien men har bott i Tyskland och har bott här i tre år. Hon pratar väldigt bra svenska och tycker att jag borde lära mig tyska. Jag tog med breven jag fått av min tyska mamma och så hjälpte hon mig med att översätta ett jag nu skall skicka iväg. Jag har upplevt lite att jag inte får någon responsen på mina brev, att jag liksom får dra ur information och det har blivit att det runnit ut i sanden.

Aldina som nu läste breven tolkade de på ett helt annat sätt, dels för att hon satt mitt emot mig och kunde peka på orden och förklara dem. Istället för att jag fått dem tolkade rakt av som innan. Hon menar på att breven är väldigt varma och innerliga och tycker jag skall fråga betydligt mera. Så när jag går och städar skall jag ha ett block med mig och skriva ner det jag funderar på, så hjälper hon mig att skriva det. Jag har ju absolut inget att förlora och borde väl tagit mig i hampan för länge sedan. Vi blir ju inte yngre och min tyska pappa har ju redan gått bort.

Min bror som har flyttat till USA blir ju 50 i år. Frälsningsarmén har fortfarande inte hittat honom och kanske inte gör det heller. Aldina var så positiv och tyckte detta skulle bli så spännande och så fick hon öva upp sin tyska igen.