... dina symboler här ...

Vattnar lite….

Vattnar

Lill-polarn gick runt och tyckte att allt var allmänt tråkigt i dag, så jag frågade om han inte kunde hjälpa mig att sätta upp skåpen i Babes gamla utrymme. Det lät tydligen som ett riktigt äventyr, för han sken upp direkt när jag sa att vi först behövde hämta lite grejer på loftet.

Jag har undvikit att ta med Lill-polarn dit upp tidigare, mest för att vi ännu inte hunnit köra bort allt som ligger där. Men oj, vilken syn det var när han fick se loftet för första gången! Jag trodde nästan han skulle svimma av upphetsning – det var som att han hittat paradiset för alla skrotsamlare. Han for runt bland lådor, plankor och gamla burkar som om det gällde livet.

Själv letade jag efter mina verktygshållare och försökte snabbt gå igenom vad som kunde flyttas ner till det nya förrådet. Lill-polarn såg jag inte till, men jag hörde hans lyckliga utrop lite här och där bland bråten.

Till slut dök han upp igen – triumferande – med en gammal brandsläckare i famnen som han absolut ville prova. Jag plockade fram några blommor som han kunde “vattna”, och Lill-polarn pumpade för fullt. Brandsläckaren fungerade alldeles utmärkt – lite för bra till och med – och strax var både blommor, väggar och halva gården genomdränkta.

Shakira älskar såklart när man sprutar vatten på henne, men bollen tyckte hon var bäst att rädda undan i säkerhet.

Gubben vattnar

Gubben vattnar

Dagens bild är på gubben när han vattnar blommorna, lite senare så får både jag och Shakira oss en rejäl dusch. Shakira blev helt överlycklig , hon älskar vattenslangen. Jag skall erkänna att jag inte delade hennes förtjusning till att bli duschad i svinkallt vatten. Hmm! Tror han planerade detta redan när jag tar kortet, med tanke på hans min.

När jag kom hem stod detta och väntade på mig.

Lill-polarns Primula

vattnar

Vilket varannan dags väder vi har just nu! Det är betydligt kallare i dag, och jag startade morgonen med huvudvärk – så något låg- eller högtryck är nog på väg in. Under tiden jag var ute och fodrade hade Lill-polarn redan hunnit springa runt och inspektera våra nya blommor. Han är fortfarande mäkta stolt över den blå Primulan han lyckades rädda ur händerna på buffel-gubben i går.

Blommorna såg tack och lov ut att ha klarat sig fint, men så snart Lill-polarn fick syn på att Tobias höll på att tömma övervåningen på sitt hus glömde han bort allt vad vattning heter och rusade dit. Han hade hört oss prata om ett pyttelitet rum där uppe – ett med en riktig Hobbitdörr! Det kunde han förstås inte låta bli att undersöka.

– Egentligen är Tobias nog lite rädd för att bo ensam, sa han. Han behöver säkert en starking som mig vid sin sida… eller hur!? Hallå! Tobias, det där rummet där uppe, det är mitt!

Tobias skrattade bara och svarade:
– Ja, varsågod. Spökena blir nog jätteglada att få lite sällskap.

Det blev tyst en stund, sedan hördes Lill-polarn ropa:
– Det är ju rosa här inne! Gud så tjejigt! Här kan jag absolut inte bo!

Efter en kort paus kom han ut igen med Shakira i släptåg.
– Kom, Shakira. Är du rädd för spöken? Nu går vi hem!