När jag kom in efter att ha tagit ner hästarna till den lilla hagen, hörde jag gubben och Lill‑Polarn springa runt och muttra inne i huset. Det var omöjligt att avgöra vem av dem som var mest upprörd.
Plötsligt dök Lill‑Polarn upp – släpandes på min pappas gamla pilbåge och en pil! Pappa hade köpt den i Kongo för prydnad, inte för att användas. När jag var liten brukade han dessutom säga att pilarna var doppade i gift, just för att min bror och jag inte skulle försöka provskjuta dem.
Lill‑Polarn var dock förargad bortom rim och reson och lyssnade inte på något jag sa. Det enda jag lyckades förstå var att någon hade ätit upp hans jordgubbar(!).
Jag följde med ut för att se vad han höll på med – och där står han, balanserandes på en gammal karamellburk, med pilbågen spänd och blicken fokuserad.
– Ska du skjuta!? …Gräslök?? frågade jag förskräckt.
– Ja! Rådjuren äter ju upp mina jordgubba! Det är väl ingen som vill springa runt och lukta gräslök heller!
