Lill-polarn blev överlycklig över sin nya kökssoffa! Han tyckte det var lite frĂ€ckt att den hade samma fĂ€rg som Micaels gamla, och hela morgonen gick Ă„t till att flytta runt den â hit och dit â innan han Ă€ntligen bestĂ€mde sig för att den skulle stĂ„ i datarummet. DĂ€r kunde han sitta med sin bĂ€rbara dator och surfa runt sida vid sida med Esmeralda.
NÀr jag senare frÄgade hur det hade gÄtt uppe hos Tobias sÄg han pÄ mig med ett sÄ stolt uttryck.
”Ăkta tuffingar grĂ„ter lite dĂ„ och dĂ„!” sa han allvarligt. Det hade tydligen Tobias sagt till honom, och dessutom tyckt att de skulle sĂ€tta nya blommor till vĂ„ren istĂ€llet.
Det visade sig att Lill-polarn hade försökt tejpa fast Tobias blomma, men det hade inte gÄtt som planerat. Till slut hade till och med ett blad ramlat av. Han hade ju bara velat ge Esmeralda en blomma och hade kÀnt sig sÄ dum över vad han rÄkat göra. NÀr Tobias sedan passerade med en flugsmÀllare i handen, hade Lill-polarn trott att hans sista stund var kommen.
Men Tobias, som vanligt, tog det hela med ro. Han hade lovat att de tillsammans skulle plantera solrosor â sĂ„ stora att Lill-polarn kunde sitta mitt i blomman!
Som grĂ€dde pĂ„ moset fick han dessutom sitta pĂ„Â hedersplatsen âmitt i vinkelnâ pĂ„ Tobias hörnsoffa, medan de diskuterade livets stora gĂ„tor.
Tydligen mest om kvinnor.
Fast Esmeralda var ju, enligt Lill-polarn, inte alls jobbig.
Men Tobias hade bara skrattat och sagt: âVĂ€nta du bara, sĂ„ fĂ„r du sjĂ€lv se.â
