Helt otroligt att jag kan vara lika trött varje måndag! Vädret gör inte saken bättre – solen tittar fram i ena sekunden, bara för att i nästa ersättas av både ösregn, hårda skurar och till och med hagel.
Precis innan himlen öppnade sig hann gubben gå upp med hästarna till stallet. Där kan de i alla fall välja om de vill stå inne eller trotsa regnet. Lill-Polarn däremot satt ute och fikade när haglet började. Han blev helt chockad över vad han kallade puttekulor från himlen och flög in som ett yrväder!
När jag kom hem senare stod han i fönstret med en kruka på huvudet, beredd att försvara sig mot nya “kulattacker”, men så fort solen tittade fram kunde han förstås inte hålla sig inne längre. Från dörren ropade han att han skulle plantera klart den gula löken och schallottenlöken innan nästa oväder.
Allt verkade lugnt – tills jag hörde ett förfärligt liv utanför köksfönstret. När jag tittade ut såg jag Lill-Polarns ben sticka ut ur snickarens fikaväska! Snickaren hade glömt den när han åkte hem, och Lill-Polarn hade förstås inte kunnat låta bli att undersöka alla de spännande facken.
“Vaa! Finns här bara snus?!” hördes ett förtvivlat rop. “Fy tusan vad det smakade äckligt! Hur kan han ha det på mackan!? … Ojdå! Hjälp!”
Där fick han nog sin lärdom för dagen – allt som ligger i en fikaväska är inte godsaker.

