Tar det aldrig slut?

Jag kände mig så nöjd idag, Lill-polarn hade med sig sin kamera och skulle fortsätta att fotografera sitt objekt Backtussen. Såg fram emot att inte stressa och ta tag i vad Lill-polarn hade gjort i stora städskrubben, ja det kändes bara som en helt perfekt dag. Efter ett tag så kändes det lite väl tyst och ensamt. Lill-polarn syntes inte till någonstans och jag började bli lite orolig.  Fabriksgubbarna skulle snart på lunch och då gäller det baskemed att inte att stå i vägen.

När jag till sist gick in till damernas omklädningsrum, såg jag Lill-polarn helt intrasslad i garn sittandes på bänken. Det hängde bara en lite lapp kvar av Ullrikas nystickade tröja! Shit! Ullrika som hade varit så stolt att hon äntligen lyckats stickat färdig den, det hade tagit över ett halvår för henne att bli klar. Hon hade fått tvillingar för ett par år sedan och tiden räckte inte riktigt till med att sticka. Men nu! nu var den äntligen klar! Jag blev så himla arg på Lill-polarn.

Lill-polarn menade på att han bara skulle dra bort tråden för Ullrika, men tråden blev liksom bara längre och längre? och då ville han bara leka spindelmannen en stund, nu när han plötsligt hade så mycket tråd bara så där! och det gäller ju att passa på som jag tydligen brukar säga, han hade ju bara lyssnat på mig?! vad är problemet? Ahhhhh! vad trött man kan bli, i morgon är det Lill-polarn som får sticka en ny tröja i alla fall.