I dag skulle vi hämta hö i Uddevalla och samtidigt passa på att gratta Kickan som fyllt år. Gubben gick ut för att sätta på transporten medan jag gick och fodrade. Under tiden hade Lill-Polarn fått någon slags flyttnoja och bestämt sig för att möblera om i datarummet. Med tanke på allt hans muttrande där inifrån kunde man nästan tro att han vaknat på helt fel sida i dag.
När jag kom ut genom logporten fick jag syn på något som fick mig att stanna tvärt – där hängde Lill-Polarn i luckan på hästtransporten! Han försökte få tag på snöret för att öppna, helt ovetandes om att han hade fått hela luckan över sig om han lyckats. Som tur var hann jag stoppa honom innan det gick så långt.
“Jag vill också följa med!” ropade han ivrigt när jag närmade mig.
“Det är klart du ska få åka med,” sa jag. “Vi skulle bara haka på transporten först. Shakira ska ju med också – och hon sitter snällt och väntar. Det borde du också ha gjort.”
“Jaha…” mumlade han, lite skamsen men fortfarande med glöd i blicken.
