Så skönt att gubben var ledig idag. Jag hade lite extra jobb och var så trött att jag bara rasade i säng när jag kom hem. Lill-polarn brukar ju bli jätteledsen om man inte riktigt lägger all energi på honom direkt, så i dag fick han roa sig bäst han kunde ett tag. Det är ju smidigt när han har varit med och jobbat – då brukar han vara lika mör som jag! Eller, enligt honom, dubbelt så mör, eftersom han alltid får jobba mest.
Efter att jag vilat en stund hörde jag små förtjusta fnissningar utifrån. Jag stapplade mig ut på altanen och såg gubben gå runt och lyfta på allt möjligt medan han ropade på Lill-polarn. Jag började ropa jag också, och snart anslöt både Micael och Tobias till letandet.
Fnissningarna blev bara högre och högre ju mer vi ropade, tills de övergick i ett riktigt gapskratt. Shakira hade hittat Lill-polarn i skottkärran med ved och stod nu och slickade hans fötter. Lill-polarn var så söt där han satt bland veden och tittade på oss, han känner sig så betydelsefull när alla är engagerade i honom.
