När jag kom hem idag var Lill-polarn på ett uruselt humör. Han tyckte fortfarande att Esmeralda varit orättvis igår, och nu hade det dessutom regnat precis hela dagen. Han ville så gärna gå ut och röra på sig, men varje gång han försökte kom en ny regnskur som gjorde att han svällde som en liten ballong.
Gubben och Tobias hade redan åkt till jobbet, så huset kändes tyst och tråkigt. Jag tyckte faktiskt lite synd om honom, så jag lät honom följa med ut till kokhuset. De nya fönstren skulle målas, och där inne behövde det dammsugas rent från spån efter allt snickeri.
Lill-polarn gick omkring och småsuckade medan jag höll på, tills han fick syn på Pepper som busade runt ute på gården. Plötsligt hördes ett brak – och där kom förstås dagens hittills värsta regnskur.
– Pepper! Pepper! Skynda dig in! ropade Lill-polarn och rusade bort till fönstret för att öppna så den lilla kunde smita in.
Sedan var humöret genast som bortblåst! De två gick på upptäcktsfärd i kokhuset, undersökte varje vrå och busade runt i högarna med byggmaterial. När jag till slut var klar med dammsugningen och kikade in i det andra rummet låg de där båda två – ihopkurade i en hög isolering, sovandes så sött medan regnet smattrade på taket.
