Jippie! Sista arbetsdagen – och sedan väntar hela fyra veckors semester! Det känns nästan overkligt. Lill-polarn ville absolut följa med idag för att ”hjälpa till”, så att jag skulle kunna komma hem lite extra tidigt.
Gubbarna i fabriken blir alltid lite rastlösa så här sista dagen, och brukar irra runt i kulvertarna långt innan det egentligen är dags att gå hem. Deras klockor verkar ha en tendens att gå lite fel just den här veckan, så jag får alltid skynda mig att städa klart omklädningsrummen innan de börjar droppa ner.
Det var alltså perfekt att ha med mig Lill-polarn – han kan ju rutinerna vid det här laget. Själv satt han som vanligt på locket till maskinen och höll sig i den runda knoppen medan jag körde runt. Han vet mycket väl att han inte får pilla på några knappar eller lyfta på nåt lock.
Men när jag gick iväg en snabbis för att hämta en ny m-tork såg jag redan på håll att något inte stod rätt till. Maskinen skummade – och Lill-polarn stod med stort guilty face lutad över den.
Han hade förstås inte kunnat hålla sig, öppnat locket för att titta, och nu stod han i ett så taskigt läge att han inte kunde röra sig utan att riskera att ramla rakt ner i smutsvattentanken.
– Skynda dig! Jag ramlar snart i! ropade han med panik i rösten.
