I går när vi var i Ullared köpte jag en flugsmällare till Lill-polarn. En riktigt rejäl en dessutom! Tur att gubben jobbar i dag, så Lill-polarn får ha den i fred. Gubben har nämligen lite Lill-polarn-syndrom själv när det gäller knäppa prylar – och hade garanterat sprungit runt som värsta “Fly Catcher 002”. Då hade det slutat med ett “Vaaa? Var den inte min?” och en vild jakt på insekter genom hela huset.
Lill-polarn däremot gick in i rollen med full koncentration. Han rusade direkt ut och intog det stora berget Rulltopp, redo för strid. Det fanns inte ett enda kryp som gick säkert när han var igång – allt från humlor till spindlar fick se upp.
Jag tyckte först att det var perfekt – då kunde jag passa på att storstäda i lugn och ro. Efter ett tag tittade jag ut och såg Lill-polarn sitta vid dammen. Han var fullt sysselsatt med att tvätta av flugsmällaren, och det såg ut som om han hade blandade känslor.
Jag gick bort och frågade hur det gått.
– Fick du några kryp då?
Han nickade allvarligt.
– Ja… en sån där avlång brun slempropp!
Jag försökte hålla mig för skratt där jag stod. Men det såg verkligen ut som Lill-polarn hade haft ett rejält äventyr – och flugsmällaren, ja den såg ut att ha gjort sitt för dagen.
