I morse när jag var ute prasslade det till vid dammen. Jag stannade till men såg inget, så jag fortsatte upp till hästarna. Det såg ut att bli en mulen dag med risk för regn, så jag tänkte att det var lika bra att plocka in tvätten innan frukost.
När jag stod där med händerna fulla av lakan hördes plötsligt ett nytt ljud — ett konstigt rassel följt av ett litet pip!? Jag gick runt hörnet mot dammen, och där ser jag Lill-polarn i full kamp med pumpaplantan!
Han såg fullständigt förstörd ut, insnärjd i rankor och med ögon stora som tefat.
– Du har planterat pumporna för nära dammen! flämtade han. UFO-bollarna har varit framme igen! Jag skulle bara plocka en gul blomma till Esmeralda!
– Jaså? Men du måste ju ha smitit ut i natt, sa jag. Det tar tid för plantan att slingra sig så där!
– Njaaa… jag var kanske lite morgontidig, erkände han skamset.
Lill-polarn var helt matt efter sin kamp mot “vaktpumpan” och krävde genast extra starkt svart kaffe för att återhämta sig.
– Misstänkte väl det, sa jag. Du har varit ute hela natten och blivit bekant med vaktpumpan dessutom – så du håller dig allt inne om nätterna framöver.
