Vilket härligt väder! Det blåser visserligen en hel del, men luften är så varm och skön att man nästan glömmer årstiden. Jag kände för att ta en promenad på vår lilla slinga, men när jag kom dit såg jag att den hade vuxit igen ordentligt. Det får bli röjning innan man kan gå där igen.
Lill-polarn däremot ville förstås fortsätta — han hade ingen aning om att vi hade en alldeles egen, outforskad Högen-djungel! Pepper var med och tänktes få uppdraget att skrämma bort alla vilda djur, ifall några skulle våga visa sig.
Jag stoppade dock planerna och sa åt Lill-polarn att vänta tills jag röjt upp. I stället kunde han hjälpa mig på loftet, där jag behövde hitta en kartong med lampor. Jag gick runt bland lådorna när jag plötsligt hörde ett glädjetjut – ”Wow! Min!”
När jag tittade ut genom loftfönstret såg jag bara hur ogräset gungade. Ingen Lill-polare, ingen Pepper. Jag gick försiktigt ut mellan sly och hagtorn, och där – på det gamla lastbilsvraket vid hagen – satt Pepper uppe på huven som en riktig vakthund. Lill-polarn stod på ratten med blicken framåt, koncentrerad men lycklig.
– Vrooom! Se upp! Pv-monster på ingång! Pepper, hoppa ner på pedalen så jag kan växla!
