Usch vilket väder! Regnet har vräkt ner hela dagen, och Lill-polarn såg lite blek och småfrusen ut efter att ha sprungit ut i omgångar för att försöka få in Pepper från stallet. Pepper tycker att det är alldeles för spännande där ute för att gå in, särskilt när det blåser och prasslar överallt. Han klarar sig egentligen bra själv nu, men Lill-polarn vill helst ha honom inne om kvällen – “det känns tryggare så”, säger han.
När jag äntligen klev innanför dörren ropade Lill-polarn glatt från vardagsrummet:
– Jag har grillat lite korv till dig!
Jag kände hur stressen slog till som en blixt. Hjälp! Han hade väl inte tänt öppna spisen?! Jag rusade in, hjärtat i halsgropen – men såg ingen rök, ingen eld och ingen Lill-polare heller. Först när jag kom in i datarummet fick jag syn på honom.
Där satt han leende med en prickigkorv på en sticka, riktad mot… ja, den fejkade öppna spisen – en sådan med små ljus och plastlågor som fladdrar.
– Micael har hjälpt mig tända, men han kunde nog inte! sa Lill-polarn bekymrat.
– Himla dålig futt på brasan, korven verkar inte bli varm?
