Efter jobbet åkte gubben och jag direkt till Röda Korset. Jag letar fortfarande efter ett bord till hallen där uppe, och dessutom behövde jag ett par nya byxor. Gubben hittade en jättefin taklampa till Micael och en stor, pampig lampa med jaktmotiv som vi tänkte kunde passa i vardagsrummet. Vi båda tyckte den var riktigt fin – men var lite osäkra på exakt var den skulle få hänga.
När vi kom hem och packade upp lamporna blev det full fart. Micael och Lill-polarn blev helt betagna i den stora lampan med jaktmotivet, och båda var fullständigt övertygade om att den var deras. Det var nog första gången jag såg dem lika envisa – ingen av dem tänkte ge sig.
– Du ska ju till Afrika, ut i bushen! Där finns ju ingen el, så vad ska du med en lampa till? sa Micael triumferande.
– Jaha, och ditt hus är ju inte färdigt! Vad ska du med en lampa till då?! kontrade Lill-polarn snabbt.
Jag insåg att det här kunde pågå resten av kvällen och smet ut i köket – ibland får man helt enkelt låta dem lösa det själva.
Till slut hörde jag förhandlingarna ta en ny vändning:
– Lill-polarn, du kan få min lilla lyckonalle om jag får lampan, erbjöd Micael.
– Neeeja… men om jag får den andra nallen också! svarade Lill-polarn eftertänksamt.
Han tyckte det var bäst att gardera sig med extra nallar ifall det skulle bli läskigt i Afrika. Micaels två nallar var tydligen precis lagom att packa i resväskan.
