I dag var Lill-polarn hur lugn och sansad som helst. Det hör inte till vanligheterna! Micael var däremot lite stressad, han skulle nämligen åka upp till Nina i Stockholm. Han hade lovat att köpa en gitarr till henne – de där som var så himla billiga på Rusta.
Men efter alla tidigare gitarrprojekt hade Lill-polarn fått nog. Han vägrade följa med för att köpa ytterligare ett tortyrredskap, som han uttryckte det. I stället lovade han att fixa kaffe och rostade smörgåsar till Micael så han i alla fall slapp åka hungrig.
Problemet var bara att Lill-polarn inte ens hunnit tråckla ur huvudet ur gitarren sedan senast, innan Micael kom hem igen. Varje gång han nästan lyckades spela sig fri så brände Micael av ett ackord – och då blev Lill-polarn ståendes som förstenad i en hel timme, mumlande något om att be om ursäkt för polen och… ja, bloggen hade blivit full om jag skulle skriva upp allt!
Men något gott kom ändå ur det hela. Micael hittade en riktigt fräck liten jacka till Lill-polarn, som tack för hans tålamod (och för att han faktiskt skött sig en hel dag). Lill-polarn blev så stolt att han sprang runt och poserade – han tyckte han var coolast i hela Kållered!
När Micael ville ta ett kort för att visa Nina blev Lill-polarn eld och lågor:
– ”Lill-polarn, se nu riktigt tuff och hård ut!”
– ”Så här va! … Ååå, blommor till Esmeralda! Vänta, ska bara plocka lite.”
